Upp och ner 2010

Jag ger mig på ett försök att sammanfatta året, med fokus på media och politiken. Det har varit ett år som bjudit på en hel del förändringar som känns avgörande för framtiden, även om det kanske är för tidigt att kalla dem historiska. Förhoppningsvis kommer historien att beteckna vissa som paranteser. Här kommer min lista, utan inbördes rangordning eller värdering.

Året när rasismen blev rumsren. Svensk politik har länge levt i ett tryggt konsensus där rasism varit fel, alla människors lika värde har varit rätt. Nog för att sprickor i fasaden har funnits tidigare så är 2010 året när den muren rasar definitivt när Sverigedemokraterna, med sitt nazistiska ursprung i färskt minne, blir invalda i riksdagen, samtidigt som Folkpartiet gett upp liberalismen för att istället flörta alltmer öppet med de främlingsfientliga idéerna.

Året när liberalismen gick vilse. Förutom att Folkpartiet Liberalerna verkar ha glömt bort innebörden av sitt egna partinamn, så tycks även andra liberala krafter ha blivit splittrade och förvirrade. Miljöpartiet gick in i blockpolitiken och band därmed upp sig på vänsterkanten, medan Centerpartiet helt tappade kompassen i sina desperata försök att försvara Alliansen. Centern får väl anses idag vara det enda renodlat liberala partiet, men med en politik som är så inkonsekvent och bortkollrad att de nog kommer få skäl att se det som en enorm seger om de klarar 4%-gränsen i valet 2014.

Året när public service sköt sig i foten. Det har länge funnits en högljudd minoritet som ansett att public service, kanske främst när det gäller TV, har spelat ut sin roll, att det är otidsenligt med statligt finansierad TV/radio på en marknad där kommersiella alternativ finns. SVT har framgångsrikt svarat med argumentet "Fri television". Det behövs public service som en motvikt till det kommersiella, och en oberoende kraft som kan granska makten kritiskt, såväl gentemot politiken som näringslivet. Bra argument, som fortfarande har starkt stöd. Men så en dag bestämde sig en överklassflicka från Stockholm för att gifta sig med sin personliga tränare, och plötsligt år 2010 blev "Fri television" istället "Svensk Hov-TV".

Året när pressetiken begravdes. Den svenska pressetiken har länge varit en frivillig överenskommelse, som följts noga av de mediaföretag som tycker det är viktigt med trovärdighet, medan andra aktörer struntat i principerna för att istället lägga fokus på att sälja lösnummer. Ett exempel på dessa principer har varit att inte publicera namn på misstänkta brottslingar innan en fällande dom. Pressetiken har varit under hårt tryck under en tid, eftersom uppgifter som journalister har varit försiktiga med, med undantag från skvallerpressen, nu sprids snabbt på internet. Mediavärldens svar har varit total kapitulation - och året 2010 får anses vara tidpunkten för pressetikens sista dödsryckningar. När till och med Sveriges Radio går ut med namn och bild på någon som anmälts för våldtäkt, innan utredningen ens börjat komma igång, eller när Dagens Nyheter dödförklarar en folkkär skådespelare innan polisen ens vet om någon befann sig i det nedbrunna huset, ja, då kan vi säga "adjöss och tack för kaffet" till pressens självsanering.


Året när offentlighetsprincipen slog tillbaka. En viktig demokratisk princip är att folket ska kunna hålla koll på vad våra politiker håller på med i det tysta. Offentlighetsprincipen finns i olika varianter i alla demokratier, men den har hittills inte varit något större hot mot makten. Enskilda politiker har fått på pälsen när saker som porrklubbsbesök eller "kreativ" bokföring avslöjats av grävande reportrar. Men offentlighetsprincipen har inte hotat makten. Sedan kom Wikileaks.

Året när det blev ok att sparka nedåt. Under hela mandatperioden 2006-2010 har Alliansen bedrivit en otroligt hård politik mot de sjuka och mot de arbetslösa. Arbetslinjen lanserades som frälsningen och innebar att de som redan hade det bra skulle få skattelättnader och subventionerad städhjälp, och de som hade det svårt skulle jagas med blåslampa. Arbetslösheten var inte längre ett samhällsproblem, utan ett individuellt tillkortakommande, enligt regeringen. Arbetslöshet handlade plötsligt om att inte vilja jobba, att sova för länge på morgonen och för mycket TV-spel. Att vara sjuk, även om det var kroniskt och/eller livshotande, handlade om att utnyttja systemet och parasitera. Staten, med Försäkringskassan som slagträ, förvandlades till en mobbare. År 2010 fick denna regering ett förnyat förtroende, även om det blev utan egen majoritet.

Året för politisk comeback. Det är svårt att hitta ljusglimtar i det politiska året 2010, men de finns där. Till exempel att Gustav Fridolin har kommit tillbaka till politiken, och nu kandiderar till språkrör för Sveriges tredje största parti. Undertecknad har valt att gå samma väg, att komma tillbaka, om än i betydligt mer blygsamma sammanhang.