Är det bara jag?

Min allra minsta bloggvän (som faktiskt lärde sig blogga redan på BB, fråga mig inte hur!) har utmanat mig att skriva de här sex konstiga sakerna om mig själv. Jag vet, andra har skickat mig den utmaningen, men Silas är ju lite speciell. Killen går ju inte utanför dörren utan kastrullock i barnvagnen...

(utan inbördes rangordning)
* Jag klättrar gärna upp på höga berg, utan säkerhetslinor, eftersom jag är höjdrädd. Däremot blir jag nervös av att köra bil över Höga Kustenbron, hur vackert det än är.

* Jag har varit illegal invandrare i Mexiko.

* När jag fryser om fötterna vägrar jag erkänna att det skulle kunna bero på att jag är barfota.

* Jag har försökt hamna i fängelse, men fick nobben.

* Jag är religiös ateist.

Jag kommer inte på en sjätte just nu, men de där fem kanske är knäppa nog. Min syster Lenin får mottaga min utmaning.

Dagens ros

Ett litet expriment: samma bild, grundinställningar men olika vitbalanseringar (för utomhus- respektive inomhusljus).

Borde kanske starta en egen fotoblogg istället?

Boktips för blivande fotografer

Eftersom jag verkar ha en tendens att skriva mest här när jag är irriterad över någonting så tänkte jag att det skulle vara trevligt med ett positivt boktips. Igår köpte jag "Digital fotografi - Lär dig yrkesfotografernas hemligheter" av Scott Kelby. Detta är ingen bok för den som redan är jätteduktig fotograf, utan en bok som väldigt enkelt förklarar enkla knep för att ta bättre digitala bilder, och lite grann om hur man sedan kan förbättra/rätta till i Photoshop.

Det som jag gillar mest med den här boken är att författaren är väldigt konkret och visar på nästan varje sida ett bildexempel på det han pratar om. Han undviker all fototeori och säger helt enkelt saker i stil med att om du ska ta ett porträtt bör du tänka på att använda den här typen av bakgrund och de här inställningarna på kameran. För att inte bli alltför teknisk blandar han in smått bisarra skämt, vilket kanske inte riktigt alltid är min typ av humor, men tanken är ju god.

En liten nackdel med boken är att han, liksom alla seriösa fotografer, är lite prylgalen. Det är väldigt mycket saker som man bara måste ha, som alla naturligtvis kostar lite mer än vad de flesta vill betala. Men samtidigt nämner han många knep för att komma runt det, alltså sätt att fejka. Till exempel att använda den automatiska slutartiden (som du normalt använder för att vara med på bilden själv), istället för en digital fjärrutlösare för att undvika den vibration som orsakas av att du fysiskt trycker ner slutaren med fingret. Därmed får du skarpare bilder (oavsett om du använder stativ eller håller kameran i handen).

(På bilden: min nuvarande fotoutrustning, prylgalen som man måste vara som fotograf. Om någon vill sponsra mig med en extern blixt, ett polariseringsfilter och ett kolfiberstativ, säga bara till... ;-) )

Masker Guatemala

Jag hakar på Pumans dotters maskutställning. Båda är från Guatemala och inköpta under två olika resor under 1999 i Panajachel respektive Quetzaltenango.

Viva Mexico?

Efter att ha läst boktips från två av mina favoritbloggar, Pumans dotter och Annelies Andra Blogg, beställde jag hem "Viva Mexico - upptäckter i myternas land" av Jöran Mjöberg. Jag tänkte att det skulle bli en bra bok att läsa på en kommande lång flygresa.

Jag kunde dock inte stå emot frestelsen att smygkika lite i den och jag blev väldigt besviken! Jag kanske rent av får lämna den hemma. I första kapitlet får jag intrycket av att denna bok är skriven på 30-talet, med sin rasbiologiska pseudoantropologi:

"Det mexikanska folket är, som i huvudsak alla de latinamerikanska nationernas befolkning, en blandning mellan vita och indianer, alltså mestiser. [...] Man ser ibland rent vita, företrädesvis spanska typer, men den genomsnittlige mexikanen är mestis och den så kallade mestiseringen av befolkningen betrakras som ett led i landets demokratiseringsprocess. Den spanska befolkningen [...] har i alla historiska epoker varit en minoritet. [...] Men trots att den alltid varit en minoritet och idag inte existerar i sin gamla bemärkelse, har den ändå väsentligt bidragit till att rasmässigt sätta sin prägel på det mexikanska folket av idag. Mestiserna är vackra och tilldragande, med sina bruna ögon, sitt ramsvarta hår, sin mörkbruna hy och sina runda mjuka ansikten." (s 12)

Lite längre fram i samma kapitel slår han fast att Mexikos försök till att begränsa befolkningsökningen är hopplöst optimistiskt eftersom landet består av "en folkstam, som har till grunddrag att vara inställd på barnalstring" (s 13).

Förutom denna trista rasbiolgi, som jag trodde var förpassad till historiens soptipp, ger han senare ett klassiskt exempel på "gubbrace", där han ska berätta om de viktigaste mexikanska målarna, där han tar upp 16 konstnärer varav alla är män. Frida Kahlo, som av många anses vara den främsta inom sin genre, platsar visst inte (hon förekommer däremot senare i boken).

Nu när jag ändå har köpt boken ska jag fortsätta att läsa, det är bara hoppas att det blir bättre.

Närsynt Storebror

Nu har Storebror Odenberg kommit fram till att det inte går att garantera att hans avlyssningsprojekt inte kommer att kränka svenska medborgare. Detta eftersom datatrafik går via nät som inte bygger på att varje land är ett hermetiskt slutet system (något som internetanvändare vetat om sedan 90-talet). Problematiskt, bäst att låta en oberoende myndighet titta på detta om någon känner sig kränkt, tänker Micke.

Men jag frågar mig en sak: Varför anser sig staten ha rätt att kränka min rätt till integritet bara för att min kommunikation sträcker sig över landsgränser? Att jag inte vill begränsa mig till en gammal nationalstatsidé i mitt samröre med min omvärld, gör det mig till en misstänkt brottsling?

Problemet med socialmoderaternas (för både s och m är inne på samma spår) avlyssningsiver är inte att det kan vara svårt att göra en strikt uppdelning mellan inhemsk och internationell kommunikation, utan att de anser sig ha rätt att spionera på individer, som inte ens behöver vara misstänkta för något brott. Ett i grunden uselt förslag kan inte räddas med en "oberoende myndighet", hur välvillig den än må vara. Det enda som kan rädda detta förslag är att använda "klicka-dra" direkt till papperskorgen, högerklicka på papperskorgen och rensa innehållet.

Från blyerts till blogg

Jag är just nu på SIDA-kurs i Härnösand och har därför haft mycket inspiration men lite ork att skriva här på bloggen. Men istället har de gett oss en fin liten "Reflektionsbok" som vi ska skriva allt ifrån föreläsningsanteckningar till dagboksreflektioner i. Nu fick jag dock idén att jag skulle kunna publicera lite utdrag därifrån här på bloggen, så att ingen får för sig att jag gått genom isen eller förfrusit tangentbordsfingrarna. Utragen ska jag lägga in oredigerat, men dock bara selektiva delar, då bloggen är tänkt att vara personlig men inte privat, som det så fint heter.

Utdrag ur Reflektionsboken:
Härnösand, 7/2-2007, 14:00

[...] en diskussion om "vi och dem". I förlängningen är kanske dagens huvudfråga "Vem är jag?" En fråga som ställer många andra frågor; Hur ser jag på min egen plats i den här världen och hur ser jag utifrån det på "de andra"? Vilka grupper tillhör jag och hur färgar de grupperna mina värderingar?
Det känns kanske som en smått omöjlig uppgift att göra en fullständig kartläggning av ens olika tillhörighet i alla olika sorts grupper. Jag tänker mig att jag först tillhör ett antal grupper i ett nära sammanhang, såsom familj, vänner, bekanta, arbetskamrater osv, med andra ord alla de kretsar av människor som jag står i direkt kontakt med.
Sedan kommer jag oundvikligen att ingå i ett yttre eller större sammanhang. Dit räknar jag [...] många andra typer av grupperingar som har en fundamental sak gemensamt: att de påverkar mitt sätt att vara, mitt sätt att känna, tänka och agera. Alla som faller utanför dessa nära och större sammanhang blir således "de andra". Gränserna blir naturligtvis svåra att dra och de flyttas säkert hela tiden.

[...] Mina nära och större sammanhang påverkar alltså mig, direkt respektive indirekt. Samtidigt skulle jag kunna lägga till att det borde vara en ömsesidig påverkan, att jag, med mitt sätt att vara, också påverkar mina inre och yttre sammanhang. Jag påminns här om Mahatma Gandhis uttalande som jag länge använt som ett slags livsmotto: "Du måste vara den förändring du vill se i världen". Om man tänker sig att man som individ är en del av en rad olika system av ömsesidig påverkan får detta en väldigt konkret innebörd. [...] mitt sätt att vara, alltså summan av alla mina handlingar, uttalanden, tanke- och känslomönster, har ett potential att direkt de som finns i mina nära sammanhang och indirekt påverka dem i de yttre.
[...]
Om nu denna teori stämmer väcker det en normativ fråga: Hur bör jag då vara, får jag ett ansvar att leva på ett visst sätt? Jag, liksom förmodligen även Gandhi, skulle svara ja på den senare frågan, medan den första kräver ett längre svar.
[...]
den normativa etiken blir ett nyttigt instrument just på grund av att vår värld består av en oändlig mängd av dessa ömsesidiga påverkanssystem, alltså att varje individ tillhör en massa olika grupper, som i sin tur påverkar varandra. Det blir helt enkelt ett helt oöverskådligt myller av påverkanssystem. [...] När ett land röstar om medlemskap i EU påverkar det livet för en mjölkbonde i Dominikanska Republiken och när jag väljer semestermål eller matinköp påverkar det vädret i Miami.

För att en komplex värld ska fungera behövs alltså en hållbar normativ etik. Det är knappast något nytt utan något som såväl religioner som vetenskapen sysslat med sedan de tidigaste högkulturernas tid. Den grundprincip som återfinns i alla stora religioner och de flesta rimliga filosofiska system är den så kallade gyllene regeln, att behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.
[...]
Gandhis bidrag till denna princip, att själv vara den förändring man vill se i världen, blir inte så mycket en etisk princip som en metod för att leva upp till den etik varje individ anser vara den bästa.

Gandhis tolkning av den indiska ahimsa-filosofin (icke-våld) lär alltså att det inte räcker att avstå från oetiska handlingar. För att skapa fred räcker det inte att sluta kriga, utan vi, alla människor, måste bli fredliga, såväl i handling som i sinnet. Eller som H.H. Dalai Lama har uttryckt det: "Non-violence is not only the absence of violence, but also the presence of compassion and love".

Foto från Wikipedia