Alliansen för ett egoistiskt Sverige

Det är ingen nyhet att den borgeliga alliansen ville höja avgifterna till a-kassan (samtidigt som man ska få mindre tillbaka om man blir arbetslös). Men nu får vi alltså veta hur mycket det handlar om. Och naturligtvis blir det mer än vad de vågat säga i valrörelsen.
De flesta fackförbundens a-kassor har tagit ut avgifter på mellan 85 till 115 kronor i månaden. Nu ska de som arbetar istället betala mellan 300 och 400 kronor, i vissa fall ännu mer. Det enda syftet med detta: att sänka skatter med 10 miljarder.

Naturligtvis betyder det att de som tjänar mycket går plus, de som tjänar lite och ligger i riskzonen för arbetslöshet gör en förlust. Den som tjänar 48 500 kr/mån, alltså lika mycket som en riksdagsledamot, påverkas inte märkbart av att betala 250 kronor mer till a-kassan. Däremot betyder en sänkning av inkomstskatten extra klirr i kassan. Den som däremot har kvar 10 000 kronor efter skatt varje månad får en betydligt lägre skattesänkning (och äger förmodligen ingen villa på Lidingö), men kommer däremot märka av a-kasseavgiften.

Kort sagt, ta från dem som inte har och ge till dem som redan har. Det nya arbetarpartiet.

Det blåser kallt på toppen

Stackars Fredrik Reinfeldt. Han verkar ha utsett lite väl många fusknissar till ministrar. Men vad beror det på att det stormar som aldrig förr kring en ny regering? Fuskar borgare mer än sossar? Eller har granskningen varit hårdare? Eller har Göran Persson varit skickligare än Reinfeldt att portionera ut skandalerna över längre tid?

I någon politisk krönika när det stormade kring någon av socialdemokraternas många "skandalministrar" fördes idén fram att Göran Persson medvetet valde ut några skandalbenägna ministrar för att på så vis stärka sin egen makt på bekostnad av regeringskollektivet. Om det stämmer kanske vi ska se uppskattade till Reinfeldts ovilja eller oförmåga att ta till detta machiavelliska maktknep.

Eller kan det vara så att den nyliberala ideologin inbjuder till skattefusk och vägran att betala tv-licensen kan rent av ses som en medveten politisk handling? Den nya moderata statssekreteraren gav öppet uttryck för just detta, att hans licensslarv inte var slarv utan politiskt motstånd, trots att han nu motvilligt anmält tv-innehav. Fast en poäng med civil olydnad har ju varit att man ska stå för sitt brott, inte smita undan. Alla argument om att man inte gillar programmen eller att man är motståndare till licenssystemet väger därmed väldigt lätt politiskt.

Jag har nog inga svar på mina egna frågor. Men av någon anledning är jag inte heller särskillt förvånad. Detta kanske är just vad man får när man försöker (och lyckas) sälja gammal (o)hederlig högerpolitik med välpolerad vänsterretorik?

När nu Reinfeldt drar fram några "hemliga band" om tsunamin är det bara dra en lätt suck, han skulle lika gärna skriva "PR-trick" i pannan.

Har FN-stadgan skrivits om?

Det talas nu flitigt i media om att det ska väljas en ny "FN-chef". Har jag missat något? Jag trodde att det fortfarande hette generalsekreterare. Är det jag som missat att man ändrat titeln? Eller är det media som tappat kollen? Eller tror våra alltmer fördummande medier att inte svenskar förstår ett så långt ord som generalsekreterare?

Efter en liten snabb mediakoll verkar det som Svenska Dagbladet och Sveriges Radio är de enda som är lika okunniga som jag om denna nya titel. De använder fortfarande det där krångliga ordet... SVT krånglar till det lite för sig i sina nyhetssändningar genom att kalla den tilltänkte kandidaten Ban Ki-Moon för "blivande FN-chef", medan avgående Kofi Annan fortfarande kallas generalsekreterare. Kanske titelbytet kommer i samband med nyvalet?

Jag vet, det kanske kan tyckas fånigt att gnälla på media om det här. Men jag är orolig över att komersialiseringen av massmedierna även påverkar nyhetsrapporteringen. Allt ska förpackas så nätt i "lättbegriplighetens" namn att de ibland verkar tro att folk är idioter.

Fonetisk njutning

Den spanskspråkiga bloggen Diez palabras efterlyser spanska språkets vackraste ord, alltså bara enligt ordets ljud, oavsett betydelse. Så inspirerad av Pumans dotter, kommer här min lista (utan inbördes rangordning):

Polola
Soledad
Papaya
Aguacate
Cuate
Seseo
Aguantar
Madrugada
Soñar
Almendra

2 de octubre - que no se olvida!

Efter en tids bloggtorka tänkte jag idag uppmärksamma en dag som få kommer ihåg. I Mexiko är det däremot få som glömt den 2 oktober 1968. Dagen som uppmärksammas med frasen "Que no se olvida!" (ungefär "Får inte glömmas bort!").

Medan svenska studenter gjorde uppror genom att ockupera sitt eget kårhus under ordnade former, trotsade denna dag 15 000 mexikanska studenter en betydligt hårdare linje. Regeringen skulle stå värd för OS och ville därför inte veta av något sådant oansvarigt beteende, som att gå ut på gatorna i massor för att uttrycka kritiska åsikter. En del av de fredliga demonstrationerna tidigare under samma år hade haft uppåt 200 000 deltagare. Militären gick därför in och ockuperade universitetsområdet.

Den andra oktober satte 15 000 studenter upp läger vid Plaza de las Tres Culturas i Tlatelolco, som svar på att de inte längre fick gå till sitt eget universitetscampus. Militärens lösning: en massaker. Enligt de själva hade militären agerat helt i självförsvar. Mot militärens tanks och automatvapen var tydligen obeväpnade studenter ändå väldigt farliga. De var beväpnade till tänderna med tankar, idéer, drömmar och bestämda åsikter. Dödssiffran är fortfarande omdebatterad, men är garanterat högre än militärens officiella siffra på 34 personer. Ögonvittnen har berättat hur kroppar fördes bort i sopbilar för att aldrig kunna identifieras.

Trots att Mexiko påstår sig ha infört demokrati sedan dess har fortfarande ingen ställts inför rätta, trots att flera av de ansvariga öppet erkänt sitt brottsliga agerande.

Mer kan läsas på spanska här.
Bilden är lånad från La Jornada UNAM