Tangentbordet är mäktigare än svärdet

Ännu en snilleblixt har slagit ner i Bryssel. Kommisionären för säkerhetsfrågor, Franco Frattini, tror att vi kan förebygga terrordåd genom att förbjuda "farliga" sökord på internet. Ord som "bomb", "folkmord" och "terrorism" är några exempel som han nämner till Reuters, enligt DN.se.

Förhoppningsvis har Frattini tänkt ett varv till och insett det orimliga i hans resonemang. Skulle en 14-åring som söker information om andra världskriget för ett skolarbete då hamna under säkerhetspolisens lupp? Medan terroristen som använder kodord och omskrivningar kan planera sina illdåd i lugn och ro... Om den italienska kommissionären får som han vill så har väl nu denna blogg nu blivit "terrormisstänkt".

Det är lustigt hur människor kan vilja försvara demokratin, genom att förbjuda dess grundstenar. Rädda demokratin genom att avskaffa den. Någon klokare än mig sa en gång ungefär så här: De som ger upp sin frihet till förmån för säkerhet förtjänar varken det första eller det senare.

Långt från faran

För de anhöriga och bekanta som jag inte redan har lyckats nå via andra kanaler vill jag bara meddela att jordbävningen i Peru inte har drabbat oss i Arequipa. Hemska scener utspelar sig på kusten kring Pisco, medan resten av landet går tillbaka till det normala.

Det är läskigt att bo med det ständiga jordbävningshotet hängande över sig. Inte så mycket för att jag oroar mig för min egen säkerhet, utan mer för att kommunikationerna så lätt kollapsar och det blir svårt att meddela att allt är ok. Det var precis det som hände här i onsdags. Visst kände vi alla de två stora skalven (som uppgick emot 8 på Richterskalan), men sedan var det inte mer. Förutom att det var fullständigt omöjligt att ringa ett samtal utanför Arequipa. Internetförbindelserna har däremot varit rätt ok och jag hoppas att jag nu har lyckats nå alla som kan tänka sig vara oroliga ännu.

Det är glädjande att se att många länder snabbt fattade beslutet att skicka hjälp till de drabbade. Lite beklämmande att svenska UD och SIDA fortfarande sitter och väntar på att den peruanska regeringen ska skicka en formell förfrågan. Även vad gäller konsulaten/ambassaderna har det varit trist att se den svenska strategin. Danska UD letar aktivt de danskar som finns i landet (med hjälp av Finska Ambassaden), medan svenska konsulatet väntar på att de svenskar som kan vara i landet ska höra av sig, och utgår tills dess att allt är lugnt. Att det kan vara svårt att höra av sig från ett katastrofområde ingår kanske inte i instruktionerna från UD? Dessutom lär UD sagt till svensk press att det inte är turistsäsong, vilket inte bara är felaktig information, utan även irrelevant, eftersom det finns gott om svenskar i Peru året om.

Vad världen inte får veta 2007...

... är en rapport från mediagruppen Project Censoreds, som listar viktiga nyheter som inte har fått utrymme i de stora mainstream media.

Gruvföretag som vill flytta på glaciärer i Chile, bönder i Paraguay som körs bort från sina marker med hjälp av amerikansk militär är två Latinamerika-relaterade nyheter som finns med på listan.

Läs mer här, där finns också ytterligare än länk till själva rapporten.

Mer från Gudarnas sjö

Morgonpigga bilder från Copacabana, Bolivia:
Och från Isla del Sol:

Solen går ner över Titikaka...

Jag har varit sämst på att skriva nu ett tag, mycket jobb och en ögoninflammation har kommit ivägen. Men jag kan ju alltid bjuda på lite bilder:


Alla bilderna är tagna från berget Calvario i Copacabana, Bolivia.

Att göra sig svensk

Nu är Kinas president i Sverige, första kinesiska statschefsbesöket i Sverige. Ett lysande tillfälle att ta ställning mot alla de brott mot mänskligheten som diktaturen Folkrepubliken Kina har gjort sig skyldig till sedan folkrepublikens utropande 1949, och som fortsätter att begås idag. Men som vanligt sätter svenska regeringen pliktskyldigt upp frågan om mänskliga rättigheter upp på dagordningen, säger några allmänna floskler i ämnet och godtar Kinas standardsvar om "interna angelägenheter". Allt för att inte kasta grus i affärernas maskineri. Pengar är ju viktigare än sådant trams som mänskliga rättigheter och bagateller som folkmord.

Jag ska inte bre ut mig mer i sakfrågan, utan rekommenderar istället läsning av DN Debatt och varför inte titta in på den internationella kampanjen för ett fritt Tibet.

Istället kom jag att tänka på det spanskspråkiga uttrycket "hacerse el sueco" (ungefär: göra sig till svensken). Redan när jag läste spanska på gymnasiet hörde jag uttrycket, som enligt läraren betydde (i Spanien) att göra bort sig, eller helt enkelt vara lite korkad, som enligt honom berodde på svenskar som kom och söp sig fulla på de spanska kusterna.

Men när jag nu kom till Peru fick jag en annan förklaring: att uttrycket betyder att spela ovetande för att slippa ta ställning i obekväma situationer, eller för att rent av kunna dra nytta av sin fejkade okunskap. Detta lär komma av Sveriges agerande under andra världskriget då man skickligt "spelade dum" för att först kunna sälja svenskt stål och annat till den tyska krigsmaskinen för att sedan, när det inte längre gick så bra för dåvarande kungens kompis Adolf, kunna vända dem ryggen och istället stödja den goda, demokratiska alliansen... Inte helt olikt det Sverige nu gör, och länge har gjort, med Kina ("mänskliga rättigheter är bra, men business är bättre"?). Liksom när vi säljer vapen till alla möjliga länder, som enligt svensk lag borde vara förbjudet (krigsförande länder t ex). Det är bara att hacerse el sueco, så kan pengarna fortsätta att rulla in.

När socialdemokratiska regeringar har gjort allt detta har jag blivit förbannad på regeringen. När nu en högerregering fortsätter med samma politik, då blir jag snarare förbannad på den svenska väljarkåren. För socialdemokraterna säger åtminstone att det är fel, medan högern iallafall inte hymlar lika mycket om att det handlar om att "Cash is king".

Vem äger språket?

Insprirerad av Pumans dotters inlägg "Vem äger orden?" , kommer här ett litet stycke språkfilosofi.

Det finns alltid någon som påstår att "så där kan man inte säga, det är inte korrekt svenska!". Jag kan själv lätt trilla in i språkpendateriets fälla, eftersom jag är så pass intresserad av språk. Men finns det ett "korrekt" språk? Vem bestämmer då vad som ska vara tillåtet inom korrekthetens strikta ramar? I Sverige idag är det språkliberalismen som härskar, kanske tack vare Fredrik Lindströms olika framgångsrika tv-program, som har lärt oss att allt är tillåtet. Är inte då språkliga akademier och språkpedanter bara onödiga och trista konservativa bromsklossar?

Det finns dock en mellanväg mellan total språkliberalism à la "Världens dåligaste språk" och konservativt språkpedanteri. Jag skulle kunna kalla den för funktionalism och den grundar sig på lingvistikens grundfråga: Vad är ett språk?

Lingvistikens gudfader Ferdinand de Saussure menade att språket bara är ett verktyg för kommunikation, som i sin tur behövs för att underlätta det mänskliga tänkandet. Kommunikation, i sin enklaste form, är att en individ försöker förmedla något och att en annan individ uppfattar och förstår vad som förmedlats. Språket fyller alltså bara en funktion om minst en annan individ förstår vad som är tänkt att förmedlas, det har inget värde i sig.

Att prata "bra svenska" innebär alltså att använda det svenska språket på ett sådant sätt att de individer som anser sig kunna svenska förstår vad som sägs eller skrivs. Det skulle kanske kunna leda till argumentet att det då inte spelar någon roll om man stavar fel eller gör grammatiska missar. Men jag skulle vilja hävda att ett väl använt språk leder till färre missförstånd än ett slarvigt använt språk. För att uttrycka det på akademiska: ett väl använt språk, enligt de regler som finns, ökar språkets funktionalitet (alltså underlättar i större grad en effektiv kommunikation).

Tillbaka då till frågan om vem som bestämmer reglerna, alltså: vem äger språket? Naturligtvis är det inte Svenska Akademien, utan alla de individer som använder och förstår språket. De regler som finns fyller den enkla funktionen att vi ska förstå varandra på ett enkelt sätt. Nog skulle det gå att förklara vad jag vill ha sagt, med felaktig grammatik, men risken är att det skulle kräva betydligt mera tid och ork (både för mig och den som lyssnar/läser). Om en regel blir föråldrad och därmed försvårar snarare än förenklar, då måste regeln bytas ut. Till motsats till den fanatiska språkpendantens brinnande längtan att undervisa alla svenskspråkiga om denna heliga regel - för att "bevara det svenska språket". Ett språk bevaras genom utveckling, inte genom konservation.

Egentligen hade jag tänkt att koppla detta till det spanska språket, med sin extrema rikedom av dialekter och variationer, men det får nog bli ett senare inlägg.

Viktiga nyheter!

När man är borta från Sverige ett tag är det lätt att bli nyfiken på vad som händer där hemma. Jag slår upp dn.se och ser att en av huvudnyheterna är att någon har sprutat vatten på Fredrik Reinfeldt. Skönt att veta att man inte missar så mycket ändå...
Eller ska jag orka bli förbannad för att alla dessa journalister inte lägger sin tid på sådant som faktiskt har betydelse?

Seismologisk livsstil

Det är inte första gången jag vistas i den så kallade "eldringen", som alltså är seismologernas slanguttryck för den regionen som drabbas av cirka 75 % av jordens alla jordskalv. Eldringens östra halva är den amerikanska västkusten, från Alaska till Chile. Just här i Arequipa sägs det att det skakar i snitt 10 gånger per dygn (!), men i de flesta fall är det så svagt att det inte märks. Hittills har jag kunnat känna av tre jordskalv på lika många veckor, varav det kraftigaste varade i kanske 3 sekunder... Inget farligt alltså, men det får en att minnas att det när som helst kan skaka till ordentligt. Faktum är att det var ett skalv på 4,9 Richter bara två dagar innan jag kom hit. Det är kanske inte tillräckligt för att innebära en verklig fara, men nog för att skrämma den som lever i den trygga vanföreställningen att marken är en fast punkt i tillvaron.

Hur lever man då under jordbävningshotet? Ja, faktum är att det enda man kan göra är att läsa om hur man bör bete sig när den kommer och hoppas att man kan behålla lugnet nog för att minnas det när det väl händer. Och att lagra vatten på flaska, alltid ha stearinljus och matkonserver i hemmet.

En liten grundkurs i seismologi för den som tycker sånt är kul (resten kan gå direkt ner till kommentarerna och skriva en hälsning):
- Jordskalv orsakas av rörelser i den översta delen av jordskorpan, manteln. Spänningar byggs upp, framför allt vid sprickor i manteln, och för att de ska "laddas ur" frigörs stora mängder energi i form av seismiska vågor.
- Richterskalan mäter mängden frigjord energi och är logaritmisk där en ökning med 1 steg motsvarar 32 gånger större energimängd. Ett skalv som mäter 6,0 på Richterskalan är alltså 1024 gånger kraftigare än ett skalv som mäter 4,0. (källa wikipedia)
- På svenska brukar man blanda ihop orden jordbävning och jordskalv, medan man på spanska strikt skiljer dem åt: terremoto respektive temblor, där den tidigare ska vara så pass kraftig att den orsakar allvarlig materiell skada. Det finns däremot ingen bestämd gräns mellan jordbävning (terremoto) och jordskalv (temblor) på Richterskalan, eftersom skalvens skadeverkan kan variera mellan olika platser, på grund av bergart och andra faktorer. En jordbävnings skadeverkan mäts därför enligt en annan skala, Mercalliskalan, som går från 1 till 12. En 12:a på Mercalliskalan innebär "total förödelse med stora marksprickor och ändringar i landskapet" (wikipedia), dit man till exempel räknar jordbävningen i Indiska Oceanen som orsakade tsunamin 2004.

Monasterio de Santa Catalina de Siena

I Arequipa är första maj inte arbetarens dag, utan tillägnad La Virgen de Chapi, ett lokalt helgon som hedras denna dag i södra Peru. Så istället för att gå runt på torget med röda fanor, ägnar man här denna dag till diverse religiösa aktiviteter. Så jag gick i kloster.

Klostret Santa Catalina de Siena grundades redan 1579, mindre än 40 år efter att spanjorerna för första gången trampade runt i dessa marker. Det öppnades för allmänheten 1970 och har sedan dess varit ett måste för turisterna som kommer hit. Ända från Lima arrangeras resor bara för att besöka klostret.

Det går att besöka nästan hela klostret förutom en liten del av övervåningen där det fortfarande bor ett 30-tal nunnor som lever i total avskildhet från omvärlden.När jag gick runt bland klostrets alla salar, patios och trädgårdar var det inte svårt att förstå att klostret är så populärt. Det är dels otroligt vackert, dels så pass stort att det inte är svårt att hitta en lugn och stilla plats att bara sätta sig ner och ta det lugnt och vila öronen från det normala bullret man får stå ut med i det peruanska stadslivet. Det är som en harmonisk oas, mitt i ett urbant kaos. Det känns omöjligt att försöka beskriva klostret med ord, så vila istället ögonen på några av dessa bilder. Detta är bara ett urval av det 70-tal bilder jag tog; klostret är en våt dröm för vilken fotograf som helst...

En bild säger mer än en blogg?

Jag hade ju då som funderingen att starta en fotoblogg. Men nu har jag börjat som smått att lägga upp bilder på denna trevliga sajt istället. Om du vill se så sök bara efter Sukha. Annars finns det tonvis av andra fina bilder också.

Mirador Yanahuara

Här ska jag alltså bo i två år... :)

Om faddergalor

Detta var egentligen tänkt som en kommentar till ett inlägg hos Pumans dotter, men blev lite för mycket...

Välgörenhetsgalor i TV är komersiella jippon (även om de skulle ràka sändas i sk public service). Tyvärr kanske de är ett nödvändigt ont för att vissa organisationer ska kunna driva sin viktiga verksamhet och därmed är det ju svárt att bara helt dogmatiskt säga "lägg ner skiten". Men även om pengarna gör nytta i individuella fall skapar de ocksà ett stort problem: Massan stillar sitt dàliga samvete och lutar sig tillbaka i tron om att de gjort en insats genom att skänka en summa, som kanske motsvarar hälften av vad de spenderar pà nästa besök hos frisören eller pà en hudkräm som reklamen har talat om att de behöver.

För att komma tillrätta med historiens allvarligaste folkmord (den accepterade och "nödvändiga" fattigdomen) behövs inte välgörenhet utan en radikal förändring av den globala resursfördelningen. Det är nàgot som jag aldrig lär höra Agneta Sjödin säga i TV4 pà en fredagkväll.

Ahorita vengo

Det har blivit svårt med tiden nu. Jag har snart avverkat min första vecka på nya jobbet i Arequipa, Peru. Det är hektiskt och kommer nog fortsätta så i tre veckor till. Så länge kan jag bara tipsa om en sida, och om någon har synpunkter om den är de välkomna. Det är nämligen en av mina kommande arbetsuppgifter:

Latinamerika.nu

Är det bara jag?

Min allra minsta bloggvän (som faktiskt lärde sig blogga redan på BB, fråga mig inte hur!) har utmanat mig att skriva de här sex konstiga sakerna om mig själv. Jag vet, andra har skickat mig den utmaningen, men Silas är ju lite speciell. Killen går ju inte utanför dörren utan kastrullock i barnvagnen...

(utan inbördes rangordning)
* Jag klättrar gärna upp på höga berg, utan säkerhetslinor, eftersom jag är höjdrädd. Däremot blir jag nervös av att köra bil över Höga Kustenbron, hur vackert det än är.

* Jag har varit illegal invandrare i Mexiko.

* När jag fryser om fötterna vägrar jag erkänna att det skulle kunna bero på att jag är barfota.

* Jag har försökt hamna i fängelse, men fick nobben.

* Jag är religiös ateist.

Jag kommer inte på en sjätte just nu, men de där fem kanske är knäppa nog. Min syster Lenin får mottaga min utmaning.

Dagens ros

Ett litet expriment: samma bild, grundinställningar men olika vitbalanseringar (för utomhus- respektive inomhusljus).

Borde kanske starta en egen fotoblogg istället?

Boktips för blivande fotografer

Eftersom jag verkar ha en tendens att skriva mest här när jag är irriterad över någonting så tänkte jag att det skulle vara trevligt med ett positivt boktips. Igår köpte jag "Digital fotografi - Lär dig yrkesfotografernas hemligheter" av Scott Kelby. Detta är ingen bok för den som redan är jätteduktig fotograf, utan en bok som väldigt enkelt förklarar enkla knep för att ta bättre digitala bilder, och lite grann om hur man sedan kan förbättra/rätta till i Photoshop.

Det som jag gillar mest med den här boken är att författaren är väldigt konkret och visar på nästan varje sida ett bildexempel på det han pratar om. Han undviker all fototeori och säger helt enkelt saker i stil med att om du ska ta ett porträtt bör du tänka på att använda den här typen av bakgrund och de här inställningarna på kameran. För att inte bli alltför teknisk blandar han in smått bisarra skämt, vilket kanske inte riktigt alltid är min typ av humor, men tanken är ju god.

En liten nackdel med boken är att han, liksom alla seriösa fotografer, är lite prylgalen. Det är väldigt mycket saker som man bara måste ha, som alla naturligtvis kostar lite mer än vad de flesta vill betala. Men samtidigt nämner han många knep för att komma runt det, alltså sätt att fejka. Till exempel att använda den automatiska slutartiden (som du normalt använder för att vara med på bilden själv), istället för en digital fjärrutlösare för att undvika den vibration som orsakas av att du fysiskt trycker ner slutaren med fingret. Därmed får du skarpare bilder (oavsett om du använder stativ eller håller kameran i handen).

(På bilden: min nuvarande fotoutrustning, prylgalen som man måste vara som fotograf. Om någon vill sponsra mig med en extern blixt, ett polariseringsfilter och ett kolfiberstativ, säga bara till... ;-) )

Masker Guatemala

Jag hakar på Pumans dotters maskutställning. Båda är från Guatemala och inköpta under två olika resor under 1999 i Panajachel respektive Quetzaltenango.

Viva Mexico?

Efter att ha läst boktips från två av mina favoritbloggar, Pumans dotter och Annelies Andra Blogg, beställde jag hem "Viva Mexico - upptäckter i myternas land" av Jöran Mjöberg. Jag tänkte att det skulle bli en bra bok att läsa på en kommande lång flygresa.

Jag kunde dock inte stå emot frestelsen att smygkika lite i den och jag blev väldigt besviken! Jag kanske rent av får lämna den hemma. I första kapitlet får jag intrycket av att denna bok är skriven på 30-talet, med sin rasbiologiska pseudoantropologi:

"Det mexikanska folket är, som i huvudsak alla de latinamerikanska nationernas befolkning, en blandning mellan vita och indianer, alltså mestiser. [...] Man ser ibland rent vita, företrädesvis spanska typer, men den genomsnittlige mexikanen är mestis och den så kallade mestiseringen av befolkningen betrakras som ett led i landets demokratiseringsprocess. Den spanska befolkningen [...] har i alla historiska epoker varit en minoritet. [...] Men trots att den alltid varit en minoritet och idag inte existerar i sin gamla bemärkelse, har den ändå väsentligt bidragit till att rasmässigt sätta sin prägel på det mexikanska folket av idag. Mestiserna är vackra och tilldragande, med sina bruna ögon, sitt ramsvarta hår, sin mörkbruna hy och sina runda mjuka ansikten." (s 12)

Lite längre fram i samma kapitel slår han fast att Mexikos försök till att begränsa befolkningsökningen är hopplöst optimistiskt eftersom landet består av "en folkstam, som har till grunddrag att vara inställd på barnalstring" (s 13).

Förutom denna trista rasbiolgi, som jag trodde var förpassad till historiens soptipp, ger han senare ett klassiskt exempel på "gubbrace", där han ska berätta om de viktigaste mexikanska målarna, där han tar upp 16 konstnärer varav alla är män. Frida Kahlo, som av många anses vara den främsta inom sin genre, platsar visst inte (hon förekommer däremot senare i boken).

Nu när jag ändå har köpt boken ska jag fortsätta att läsa, det är bara hoppas att det blir bättre.

Närsynt Storebror

Nu har Storebror Odenberg kommit fram till att det inte går att garantera att hans avlyssningsprojekt inte kommer att kränka svenska medborgare. Detta eftersom datatrafik går via nät som inte bygger på att varje land är ett hermetiskt slutet system (något som internetanvändare vetat om sedan 90-talet). Problematiskt, bäst att låta en oberoende myndighet titta på detta om någon känner sig kränkt, tänker Micke.

Men jag frågar mig en sak: Varför anser sig staten ha rätt att kränka min rätt till integritet bara för att min kommunikation sträcker sig över landsgränser? Att jag inte vill begränsa mig till en gammal nationalstatsidé i mitt samröre med min omvärld, gör det mig till en misstänkt brottsling?

Problemet med socialmoderaternas (för både s och m är inne på samma spår) avlyssningsiver är inte att det kan vara svårt att göra en strikt uppdelning mellan inhemsk och internationell kommunikation, utan att de anser sig ha rätt att spionera på individer, som inte ens behöver vara misstänkta för något brott. Ett i grunden uselt förslag kan inte räddas med en "oberoende myndighet", hur välvillig den än må vara. Det enda som kan rädda detta förslag är att använda "klicka-dra" direkt till papperskorgen, högerklicka på papperskorgen och rensa innehållet.

Från blyerts till blogg

Jag är just nu på SIDA-kurs i Härnösand och har därför haft mycket inspiration men lite ork att skriva här på bloggen. Men istället har de gett oss en fin liten "Reflektionsbok" som vi ska skriva allt ifrån föreläsningsanteckningar till dagboksreflektioner i. Nu fick jag dock idén att jag skulle kunna publicera lite utdrag därifrån här på bloggen, så att ingen får för sig att jag gått genom isen eller förfrusit tangentbordsfingrarna. Utragen ska jag lägga in oredigerat, men dock bara selektiva delar, då bloggen är tänkt att vara personlig men inte privat, som det så fint heter.

Utdrag ur Reflektionsboken:
Härnösand, 7/2-2007, 14:00

[...] en diskussion om "vi och dem". I förlängningen är kanske dagens huvudfråga "Vem är jag?" En fråga som ställer många andra frågor; Hur ser jag på min egen plats i den här världen och hur ser jag utifrån det på "de andra"? Vilka grupper tillhör jag och hur färgar de grupperna mina värderingar?
Det känns kanske som en smått omöjlig uppgift att göra en fullständig kartläggning av ens olika tillhörighet i alla olika sorts grupper. Jag tänker mig att jag först tillhör ett antal grupper i ett nära sammanhang, såsom familj, vänner, bekanta, arbetskamrater osv, med andra ord alla de kretsar av människor som jag står i direkt kontakt med.
Sedan kommer jag oundvikligen att ingå i ett yttre eller större sammanhang. Dit räknar jag [...] många andra typer av grupperingar som har en fundamental sak gemensamt: att de påverkar mitt sätt att vara, mitt sätt att känna, tänka och agera. Alla som faller utanför dessa nära och större sammanhang blir således "de andra". Gränserna blir naturligtvis svåra att dra och de flyttas säkert hela tiden.

[...] Mina nära och större sammanhang påverkar alltså mig, direkt respektive indirekt. Samtidigt skulle jag kunna lägga till att det borde vara en ömsesidig påverkan, att jag, med mitt sätt att vara, också påverkar mina inre och yttre sammanhang. Jag påminns här om Mahatma Gandhis uttalande som jag länge använt som ett slags livsmotto: "Du måste vara den förändring du vill se i världen". Om man tänker sig att man som individ är en del av en rad olika system av ömsesidig påverkan får detta en väldigt konkret innebörd. [...] mitt sätt att vara, alltså summan av alla mina handlingar, uttalanden, tanke- och känslomönster, har ett potential att direkt de som finns i mina nära sammanhang och indirekt påverka dem i de yttre.
[...]
Om nu denna teori stämmer väcker det en normativ fråga: Hur bör jag då vara, får jag ett ansvar att leva på ett visst sätt? Jag, liksom förmodligen även Gandhi, skulle svara ja på den senare frågan, medan den första kräver ett längre svar.
[...]
den normativa etiken blir ett nyttigt instrument just på grund av att vår värld består av en oändlig mängd av dessa ömsesidiga påverkanssystem, alltså att varje individ tillhör en massa olika grupper, som i sin tur påverkar varandra. Det blir helt enkelt ett helt oöverskådligt myller av påverkanssystem. [...] När ett land röstar om medlemskap i EU påverkar det livet för en mjölkbonde i Dominikanska Republiken och när jag väljer semestermål eller matinköp påverkar det vädret i Miami.

För att en komplex värld ska fungera behövs alltså en hållbar normativ etik. Det är knappast något nytt utan något som såväl religioner som vetenskapen sysslat med sedan de tidigaste högkulturernas tid. Den grundprincip som återfinns i alla stora religioner och de flesta rimliga filosofiska system är den så kallade gyllene regeln, att behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.
[...]
Gandhis bidrag till denna princip, att själv vara den förändring man vill se i världen, blir inte så mycket en etisk princip som en metod för att leva upp till den etik varje individ anser vara den bästa.

Gandhis tolkning av den indiska ahimsa-filosofin (icke-våld) lär alltså att det inte räcker att avstå från oetiska handlingar. För att skapa fred räcker det inte att sluta kriga, utan vi, alla människor, måste bli fredliga, såväl i handling som i sinnet. Eller som H.H. Dalai Lama har uttryckt det: "Non-violence is not only the absence of violence, but also the presence of compassion and love".

Foto från Wikipedia

Sida och antipepp

I februari har jag fått kompensation för de två förlorade vintrarna som jag var i Mexiko/El Salvador. Minus 20 grader eller snöoväder med ständig motvind. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite charmigt, speciellt med tanke på att jag har ytterligare två vinterfria vintrar att se fram emot.

Nu är jag på kurs hos Sida i Härnösand och det kommer fortsätta till 2:a mars. Samtidigt ska vi förbereda oss med allt praktiskt som ska fixas: visum, flygbiljetter och vaccinationer är sådant som i princip nu börjar vara klart. Jag åker den 30:e mars och har flygbiljetterna till Caracas, Venezuela klara. Sedan var det lite oklart med anslutningsflyget till Lima, om det blir samma dag, eller om jag får turista där i 24 timmar... Lima blir det alltså sen, jag har tänkt stanna en vecka där, hos min darlings familj, för att sedan åka tillsammans med henne till Arequipa den 8:e april.

Kurserna här i Härnösand verkar mest gå ut på att få oss att inte vilja åka (du kanske vill skicka ett tack-brev till dem, mamma?). Dels genom att få oss att tvivla på hela biståndsbranchen, dels genom att prata så mycket det går om sjukdomar, allmänna faror och närmast oundvikliga psykiska problem som kommer följa oss resten av livet. Ett exempel från gårdagen: En föreläsare hävdar på stort allvar: "Alla ni som ska till Guatemala kommer att åka på amöbor, och man blir inte bara lite dålig, utan jättesjuk!" Det har säkert syftet att få oss att verkligen fundera på om det är värt det, och det är ju i grunden något bra.

Trots Sidas negativa peppningsförsök känns det bra inför resan, naturligtvis väldigt läskigt också. Men framför allt handlar rädslan om jobbet, om jag kommer klara det. Att glida runt i Mexico var ju ingen utmaning, det var bara roligt, och när det blev jobbigt kunde jag bara dra vidare eller åka hem. Nu är jag fast på en och samma plats och måste få det att funka under två år.

Vykort 2007-01-21

Stockholm är rätt fint ibland...

En till pendejo har talat

Hur kan Herr Helgesson ens föreställa sig att detta kan vara det minsta lagligt? Och dessutom, hur kan han tro att det ska gå att genomföra?

"- Det innebär att eleverna på lektionerna och i korridorerna bara får prata svenska. Det gäller även när de pratar med varandra. Det är för att andra inte ska kunna tro att de säger något kränkande, säger rektorn Patrik Helgesson till Helsingborgs Dagblad. "

Så, om jag förstår det rätt: på svenska är barn små änglar, på "utrikiska" är de stökiga små monster som saboterar och bränner av fyrverkerier. Visst var det någon som sa (kan det ha varit Einstein?) att den mänskliga intelligensen har sina begränsningar, medan dumheten är gränslös...

Redigering: Han ska visst ha sagt så här, enligt wikipedia: "Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker." :)

"... men den är snygg och full av flärd!"

Det är mycket nu, som det heter. Livet går i turbofart och det leker. Det har blivit lite glesare mellan inläggen, och så kommer det nog kanske fortsätta iallafall under resten av januari. Så länge kan jag väl bjuda på lite färgprakt, för jag måste ju ändå få leka med min nya fina kamera. :)

Utan titel

Johan leker med nya inköpet...

Kan någon stoppa världen, så jag kan kliva av?

Om ens delar av detta förslag går igenom ska jag med omedelbar verkan söka politisk asyl i Peru (eller vilket annat land som helst).

Ay, cállate, pendejo!

Nu har nästa folkpartistiska hjärnsläpp publicerats. "Förbjud prat på alla andra språk än svenska på lektionstid", säger Ewa Bertz och Allan Widman (inget exakt citat).

Är det någon i Folkpartiet som ännu kommer ihåg ordet "liberalerna" i sitt eget partinamn? Liberalismen, i dess positiva bemärkelse, handlar om att se människor som individer, som kan och vill ta ansvar för sina egna liv. Som är kreativa och kan ta egna beslut. Och att staten ska hålla sig till det som är nödvändigt för att samhället ska fungera (sedan finns det många olika åsikter om vad det innebär i praktiken, om man är nyliberal, klassik liberal eller socialliberal), och inte vara alltför klåfingrig.

Men folkpartisterna verkar ha förvillat sig långt ifrån liberalismen, tyvärr. Nu har man hamnat i nån slags värdekonservatism som är rent ut sagt obehaglig. Där ordning och reda är viktigare än frihet. Big Brother och nationalstatsdyrkande har ju varit liberalismens fiende nummer 1, nu verkar just denna fiende tagit över partiet som fortfarande kallar sig liberalt.

Att alla ska ha rätt att lära sig god svenska är självklart. Men att attackera dem som inte har svenskan som modersmål är fel väg att gå. Det värsta med förslaget (läs gärna artikeln som jag länkat till i rubriken), är inte att man vill ha undervisningen på svenska, utan att man ser det som en ordningsfråga: att elever pratar med varandra på andra språk är ett störande moment för läraren. Men ursäkta, är det inte lika störande för en lärare om eleverna pratar skit på svenska? Nej, men, det är ju värre om läraren inte förstår vad som sägs! Eller vad menar de?

Det här för tankarna till Tornedalen på 50-talet då det fortfarande bestraffades att tala tornedalsfinska i skolbyggnaden. Eller alla försök att få bort den där "hemska bakåtsträvande" samiskan från Norrland i framstegsandans iver. Eller varför inte alla försök att få bort dialekterna och standardisera svenskan, som i nutidens fredriklindströmianska tider framstår som ett smått bisarrt projekt.

Nej, mångfalden är en rikedom, inte ett hot. Och integration handlar faktiskt om ömsesidig respekt och ömsesidig påverkan, inte folkpartistisk assimilering.

Redigering 070103: Lena Mellin, Aftonbladet, uttrycker det hela bra idag. :)