Att göra sig svensk

Nu är Kinas president i Sverige, första kinesiska statschefsbesöket i Sverige. Ett lysande tillfälle att ta ställning mot alla de brott mot mänskligheten som diktaturen Folkrepubliken Kina har gjort sig skyldig till sedan folkrepublikens utropande 1949, och som fortsätter att begås idag. Men som vanligt sätter svenska regeringen pliktskyldigt upp frågan om mänskliga rättigheter upp på dagordningen, säger några allmänna floskler i ämnet och godtar Kinas standardsvar om "interna angelägenheter". Allt för att inte kasta grus i affärernas maskineri. Pengar är ju viktigare än sådant trams som mänskliga rättigheter och bagateller som folkmord.

Jag ska inte bre ut mig mer i sakfrågan, utan rekommenderar istället läsning av DN Debatt och varför inte titta in på den internationella kampanjen för ett fritt Tibet.

Istället kom jag att tänka på det spanskspråkiga uttrycket "hacerse el sueco" (ungefär: göra sig till svensken). Redan när jag läste spanska på gymnasiet hörde jag uttrycket, som enligt läraren betydde (i Spanien) att göra bort sig, eller helt enkelt vara lite korkad, som enligt honom berodde på svenskar som kom och söp sig fulla på de spanska kusterna.

Men när jag nu kom till Peru fick jag en annan förklaring: att uttrycket betyder att spela ovetande för att slippa ta ställning i obekväma situationer, eller för att rent av kunna dra nytta av sin fejkade okunskap. Detta lär komma av Sveriges agerande under andra världskriget då man skickligt "spelade dum" för att först kunna sälja svenskt stål och annat till den tyska krigsmaskinen för att sedan, när det inte längre gick så bra för dåvarande kungens kompis Adolf, kunna vända dem ryggen och istället stödja den goda, demokratiska alliansen... Inte helt olikt det Sverige nu gör, och länge har gjort, med Kina ("mänskliga rättigheter är bra, men business är bättre"?). Liksom när vi säljer vapen till alla möjliga länder, som enligt svensk lag borde vara förbjudet (krigsförande länder t ex). Det är bara att hacerse el sueco, så kan pengarna fortsätta att rulla in.

När socialdemokratiska regeringar har gjort allt detta har jag blivit förbannad på regeringen. När nu en högerregering fortsätter med samma politik, då blir jag snarare förbannad på den svenska väljarkåren. För socialdemokraterna säger åtminstone att det är fel, medan högern iallafall inte hymlar lika mycket om att det handlar om att "Cash is king".