Jag ska låta bli att kommentera valet, men kan inte låta bli en kommentar om medias rapportering. SVTs valvaka igår och nyhetssändningarna idag låter verkligen som en hackig skiva. Hur många gånger ska vi behöva höra spekulationer om det ena och det andra, om och om igen?
Mest lysande var en intervju från folkpartiets valvaka, där en politiker ombads tolka en väldigt tidig och osäker siffra. Det lät ungefär:
Reporter: Hur tolkar du de här siffrorna?
Politiker: Det är väldigt osäkert ännu och därför är det för tidigt för att spekulera.
Reporter: Men om du får spekulera lite fritt?
Politiker: Det är för tidigt, jag vill inte spekulera...
Reporter: Men kanske en liten gissning?
Politiker: Vi vet inte, det är för tidigt att spekulera.
Reporter: Inte ens en liten gissning? (Politiker skakar bara på huvudet, reportern fortsätter märkbart irriterad:) Nähä, då går vi till socialdemokraterna, tack!
Senare i programmet gör Sverker Olofsson genidraget att intervjua K-G Bergström om vad han ska intervjua Maria Wetterstrand om. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Pausmusik av Sven-Ingvars hade varit intressantare!
måndag, september 18, 2006
lördag, september 16, 2006
Stenkastning i glaskyrka?
Påve Benediktus XVI lär ha hållt en föreläsning i Tyskland om begreppet heligt krig och "att missionering med hjälp av våld strider mot sunt förnuft och Guds natur" (dn.se). Och av någon, ännu lite oklar, anledning tog han då tillfället i akt att rikta udden mot islam, genom att citera kejsare Manuel II Paleologos i det Bysantinska riket, som på 1300-talet hävdade att islam bara tillfört världen våld och hat.
Naturligtvis ledde detta till protester i den muslimska världen. Tyvärr har jag inte riktigt fått någon klarhet i vad han faktiskt sa och i vilken kontext. Men som ledare för den katolska kyrkan borde man kanske vara lite självkritisk och försiktig. Speciellt när han tar till en historisk källa från en tid då just den katolska kyrkan var den främsta sponsorn i världen av just heliga krig och missionering med våld. När väl korsfarandet börjades mattas av tog inkvisitionen vid, följt av en liten kampanj där europeiska stater i samarbete med kyrkan skulle frälsa den Nya Världen, genom masslakt av amerikaner.
Jag efterlyser därför en förklaring. Vad är det som får påven att göra dessa uttalande riktade mot islam. En påve som väl så vitt jag förstår ännu inte gjort riktig avbön på sitt nazistiska förflutna. En påve som kanske borde låta den utan synd kasta första stenen.
Redigering: här finns hela talet översatt till engelska.
Redigering 2: Nu har påven bett om ursäkt och sagt att talet missförståtts. Han menade att uppmana till fredlig dialog mellan religionerna och fördöma religiöst motiverat våld, säger han nu.
Naturligtvis ledde detta till protester i den muslimska världen. Tyvärr har jag inte riktigt fått någon klarhet i vad han faktiskt sa och i vilken kontext. Men som ledare för den katolska kyrkan borde man kanske vara lite självkritisk och försiktig. Speciellt när han tar till en historisk källa från en tid då just den katolska kyrkan var den främsta sponsorn i världen av just heliga krig och missionering med våld. När väl korsfarandet börjades mattas av tog inkvisitionen vid, följt av en liten kampanj där europeiska stater i samarbete med kyrkan skulle frälsa den Nya Världen, genom masslakt av amerikaner.
Jag efterlyser därför en förklaring. Vad är det som får påven att göra dessa uttalande riktade mot islam. En påve som väl så vitt jag förstår ännu inte gjort riktig avbön på sitt nazistiska förflutna. En påve som kanske borde låta den utan synd kasta första stenen.
Redigering: här finns hela talet översatt till engelska.
Redigering 2: Nu har påven bett om ursäkt och sagt att talet missförståtts. Han menade att uppmana till fredlig dialog mellan religionerna och fördöma religiöst motiverat våld, säger han nu.
Var är omvärlden?
Då var valkampanjerna officiellt avslutade, på söndag ska de få sin dom. Även om jag bestämt mig för länge sen för egen del har jag med stort intresse kollat på både TV4 och SVTs slutdebatter. Mellan tjuvnyp och floskler har en del intressanta ståndpunkter ändå kommit fram, även om jag är besviken på hur liten del av diskussionen som bestått av verkligt intressanta argument. Mestadels handlar det om vem som kan säga ingenting på stiligast sätt, eller dra sina mantran som vi matats med via tidigare debatter och reklamkampanjer.
För de, som liksom jag själv, är speciellt intresserade av utrikespolitiken har det dessutom varit ovanligt fattigt. Bara för att ta en snabbanalys av slutanförandena i dagens SVT-debatt:
- Från inget av de borgeliga partierna sas det ett enda ord om utrikespolitiken.
- Göran Persson (s) fick iallafall med ordet omvärld, men jag förstod inte riktigt vad han ville få sagt med det, det var något luddigt om solidaritet.
- Lars Ohly (s) pratade i stort sett uteslutande om det produktiva med rättvisa och solidaritet, och fick med att det även gäller solidaritet med vår omvärld.
- Peter Eriksson (mp) tog upp tre punkter med tydlig global anknytning: flyktingbarn, globala klimatförändringar, solidaritet med de fattigaste länderna.
Slutanförandena är naturligtvis bara en väldigt liten del av partiernas budskap, men det kan ändå vara en liten fingervisning om hur partiernas företrädare väljer att prioritera när de ska sammanfatta sin politik på två minuter. Mest oroad blir jag naturligtvis av den borgeliga alliansen, som inte nämner omvärlden med ett enda ord. Dessutom var det uppenbart att de ville uppträda med enad front och därför hade samordnat sina slutanförande så att varje parti lyfte fram just sina profilfrågor. Att det då ändå inte fick plats ett enda ord om vår omvärld är oroande. Vad betyder det? Har de en utrikespolitik som de inte vill att vi ska känna till? Eller har de helt enkelt glömt bort att Sverige är en ganska liten del av världen?
Dessutom klingar det lite illa med Centerpartiets valaffisch där Maud Olofsson utnämner sig till världsmedborgare. Vad ville hon och hennes parti säga med det? Vad är en världsmedborgare som inte höjer blicken över nationsgränsen? Kanske fick hon bara en minneslucka under debatten och glömde bort omvärlden. Eller var det bara ett ord som lät snyggt?
Vad gäller den extremt korta del av debatten som skulle tillägnas utrikespolitiken stod Fredrik Reinfeldt för det mest intressanta argumentet, då han sa att man i biståndsfrågor borde prata om innehåll istället för storlek. Helt rätt! Betyder det att moderaterna insett att biståndet borde inrikta sig på verklig fattigdomsbekämpning istället för att stoppas i fickorna på svenska storföretag? Eller är det bara ett sätt att motivera en sänkning av Sveriges bistånd? Det fick vi inte svar på, men om högeralliansen vinner får vi väl det snart. Peter Eriksson stod för en klockren analys då han påpekade något pinsamt uppenbart: att en verkligt solidarisk utrikespolitik borde innebära att mer pengar ska gå från de rika länderna till de fattiga, än tvärtom. Kan han få med socialdemokraterna på det?
För de, som liksom jag själv, är speciellt intresserade av utrikespolitiken har det dessutom varit ovanligt fattigt. Bara för att ta en snabbanalys av slutanförandena i dagens SVT-debatt:
- Från inget av de borgeliga partierna sas det ett enda ord om utrikespolitiken.
- Göran Persson (s) fick iallafall med ordet omvärld, men jag förstod inte riktigt vad han ville få sagt med det, det var något luddigt om solidaritet.
- Lars Ohly (s) pratade i stort sett uteslutande om det produktiva med rättvisa och solidaritet, och fick med att det även gäller solidaritet med vår omvärld.
- Peter Eriksson (mp) tog upp tre punkter med tydlig global anknytning: flyktingbarn, globala klimatförändringar, solidaritet med de fattigaste länderna.
Slutanförandena är naturligtvis bara en väldigt liten del av partiernas budskap, men det kan ändå vara en liten fingervisning om hur partiernas företrädare väljer att prioritera när de ska sammanfatta sin politik på två minuter. Mest oroad blir jag naturligtvis av den borgeliga alliansen, som inte nämner omvärlden med ett enda ord. Dessutom var det uppenbart att de ville uppträda med enad front och därför hade samordnat sina slutanförande så att varje parti lyfte fram just sina profilfrågor. Att det då ändå inte fick plats ett enda ord om vår omvärld är oroande. Vad betyder det? Har de en utrikespolitik som de inte vill att vi ska känna till? Eller har de helt enkelt glömt bort att Sverige är en ganska liten del av världen?
Dessutom klingar det lite illa med Centerpartiets valaffisch där Maud Olofsson utnämner sig till världsmedborgare. Vad ville hon och hennes parti säga med det? Vad är en världsmedborgare som inte höjer blicken över nationsgränsen? Kanske fick hon bara en minneslucka under debatten och glömde bort omvärlden. Eller var det bara ett ord som lät snyggt?
Vad gäller den extremt korta del av debatten som skulle tillägnas utrikespolitiken stod Fredrik Reinfeldt för det mest intressanta argumentet, då han sa att man i biståndsfrågor borde prata om innehåll istället för storlek. Helt rätt! Betyder det att moderaterna insett att biståndet borde inrikta sig på verklig fattigdomsbekämpning istället för att stoppas i fickorna på svenska storföretag? Eller är det bara ett sätt att motivera en sänkning av Sveriges bistånd? Det fick vi inte svar på, men om högeralliansen vinner får vi väl det snart. Peter Eriksson stod för en klockren analys då han påpekade något pinsamt uppenbart: att en verkligt solidarisk utrikespolitik borde innebära att mer pengar ska gå från de rika länderna till de fattiga, än tvärtom. Kan han få med socialdemokraterna på det?
tisdag, september 12, 2006
Jan Guillo tar parti för eliten
Jan Guillo slår sig gärna för bröstet när han leker samhällskritiker. Ofta mycket övertygande och bra skrivet. Dessutom delar jag flera av hans åsikter, till exempel det han skriver om islamofobin och den så kallade "bombhögern". Men då och då verkar han göra sitt bästa för att övertyga mig om att han är en pompös elitist. Med dessutom uppenbara logiska brister. Läs gärna dessa två artiklar:
http://www.n24.se/dynamiskt/reklam_media/did_13627667.asp
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,886477,00.html
Bloggar är alltså helt meningslösa eftersom de flesta skrivs av vanliga människor, enligt Guillo.
"– Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter" (aftonbladet.se)
Men däremot Jan Guillo själv har tid att skriva böcker och skriva sina egna åsikter om allt mellan himmel och jord. Det är ord som måste tas på allvar, enligt honom. När Jan Guillo sätter sig framför skrivmaskinen (för datorer vill han inte lära sig, enligt den artikeln i nättidningen Näringsliv 24), då är det en meningsfull sysselsättning, men inte när en vanlig människa gör det.
Vad skiljer honom från mängden? Är det att han varit ordförande för Publicistklubben? Eller att han hittat på historier om spioner och medeltidsfigurer? Guillo är minsann ingen vanlig människa, utan något så mycket bättre; han är ju Journalist! Det betyder att han står lite över er andra vanliga dödliga (jag säger "er" eftersom jag också tillhör denna högre kast, informationsålderns övermänniskor, enligt Guillos måttstock).
Vidare kritiserar han komersialiseringen av medierna. Bra, tänker jag, där har han ju en poäng. Men i nästan samma andetag avfärdar han det fria ordet med att säga "Ingenting av betydelse kan hamna i en blogg utan det dyker upp i kommersiella medier". Komersiella medier leder till sämre informerade medborgare, men om det är intressant att veta så kommer det att komma i komersiella medier. Han fäller krokben för sin egen logik. Nog för att många bloggar kan vara poänglösa för alla andra än den som skriver den, men det betyder inte att alla är det. Kanske är det för att han inte än har lärt sig att använda sin dator som han så lätt kan avfärda bloggar.
Nä, bliv vid din läst, läsare. Om du inte är journalist ska du sitta fint och lyssna på oss. Tänk inte själv, då kanske vi måste anstränga oss... Vi representerar dig när vi granskar makten. Att granska oss, det behövs inte. Konsumera bara mina ord, jag har oberoende, objektivitet och den enda Sanningen du behöver.
http://www.n24.se/dynamiskt/reklam_media/did_13627667.asp
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,886477,00.html
Bloggar är alltså helt meningslösa eftersom de flesta skrivs av vanliga människor, enligt Guillo.
"– Den som har tid att svamla på nätet dagarna i ända kan inte ha någon seriös sysselsättning eller seriösa avsikter" (aftonbladet.se)
Men däremot Jan Guillo själv har tid att skriva böcker och skriva sina egna åsikter om allt mellan himmel och jord. Det är ord som måste tas på allvar, enligt honom. När Jan Guillo sätter sig framför skrivmaskinen (för datorer vill han inte lära sig, enligt den artikeln i nättidningen Näringsliv 24), då är det en meningsfull sysselsättning, men inte när en vanlig människa gör det.
Vad skiljer honom från mängden? Är det att han varit ordförande för Publicistklubben? Eller att han hittat på historier om spioner och medeltidsfigurer? Guillo är minsann ingen vanlig människa, utan något så mycket bättre; han är ju Journalist! Det betyder att han står lite över er andra vanliga dödliga (jag säger "er" eftersom jag också tillhör denna högre kast, informationsålderns övermänniskor, enligt Guillos måttstock).
Vidare kritiserar han komersialiseringen av medierna. Bra, tänker jag, där har han ju en poäng. Men i nästan samma andetag avfärdar han det fria ordet med att säga "Ingenting av betydelse kan hamna i en blogg utan det dyker upp i kommersiella medier". Komersiella medier leder till sämre informerade medborgare, men om det är intressant att veta så kommer det att komma i komersiella medier. Han fäller krokben för sin egen logik. Nog för att många bloggar kan vara poänglösa för alla andra än den som skriver den, men det betyder inte att alla är det. Kanske är det för att han inte än har lärt sig att använda sin dator som han så lätt kan avfärda bloggar.
Nä, bliv vid din läst, läsare. Om du inte är journalist ska du sitta fint och lyssna på oss. Tänk inte själv, då kanske vi måste anstränga oss... Vi representerar dig när vi granskar makten. Att granska oss, det behövs inte. Konsumera bara mina ord, jag har oberoende, objektivitet och den enda Sanningen du behöver.
måndag, september 11, 2006
Det globala apartheid
Idag är den 11 september. Inte helt oväntat har alla de fyra största dags- och kvällstidningarna omfattande reportage det som hände i New York. Det talas om tysta minuter, att sörja offer, om kampen mot terrorismen.
Anfallet på New York kan inte rättfärdigas i moraliska termer, naturligtvis inte. Men det finns en annan sida av historien. Historien skrivs som bekant av den segrande parten, vilket i den västerländska samtidshistorien just nu är USA och dess allierade. Och det är just därför som denna händelse beskrivs som den görs. Som en otroligt stor tragedi som förändrat världen och historien för alltid.
Även om attacken naturligtvis var en stor tragedi för de som drabbades, så måste det ändå kunna sättas in i en större kontext. Attacken var en motreaktion, och med det menar jag inte att "USA får skylla sig själva", eller något liknande. Men faktum är att USA med dess allierade (däribland Sverige genom sin vapenexport) länge har bedrivit ett krig mot resten av världen. Ett lågintensivt krig med inte bara militära medel, utan även med politiska och ekonomiska.
Med vilka tysta minuter och minneshögtider hedras offren för USAs inhumana flyktingpolitik, som de senaste 10 åren skördat mer än 4000 människoliv, bara vid gränsen mot Mexiko (plus ett ansenligt mörkertal)? Vem kommer ihåg de 100 000-tusentals barn och fattiga som dog av sanktionerna mot Irak, eller de som dödades av Sadam när han fortfarande hade USAs stöd? Vem gråter för de 70 000 som dödades av facisterna i El Salvador, där USA spenderade en miljon dollar om dagen i 12 år för att med våld förhindra demokrati? Vem kommer idag ihåg Song My? Vem kommer ihåg att just denna dag, den 11:e september, 1973 utförde Agusto Pinochet (med hjälp av USAs underrättelsetjänst, CIA) en statskupp mot den demokratiskt valda Salvador Allende, som skickade in Chile i långvarigt skräckvälde?
Detta är inte ett anti-amerikanskt inlägg, utan bara en reflektion för att sätta denna dag i ett större perspektiv. USA strävar, och har alltid strävat, efter världsherravälde. Detta är ingen hemlighet eller nyhet. Och den som alltid strävar efter att dominera andra, med alla tänkbara medel, kommer alltid att ha fiender. Fiender som en dag kan bli så fanatiska i sitt hat att de dödar 3000 oskyldiga genom att kapa fyra flygplan och försöker göra så stor skada som möjligt med dessa.
1996 kom en bok ut som fortfarande känns aktuell, "Unravelling global apartheid", av Titus Alexander:
Anfallet på New York kan inte rättfärdigas i moraliska termer, naturligtvis inte. Men det finns en annan sida av historien. Historien skrivs som bekant av den segrande parten, vilket i den västerländska samtidshistorien just nu är USA och dess allierade. Och det är just därför som denna händelse beskrivs som den görs. Som en otroligt stor tragedi som förändrat världen och historien för alltid.
Även om attacken naturligtvis var en stor tragedi för de som drabbades, så måste det ändå kunna sättas in i en större kontext. Attacken var en motreaktion, och med det menar jag inte att "USA får skylla sig själva", eller något liknande. Men faktum är att USA med dess allierade (däribland Sverige genom sin vapenexport) länge har bedrivit ett krig mot resten av världen. Ett lågintensivt krig med inte bara militära medel, utan även med politiska och ekonomiska.
Med vilka tysta minuter och minneshögtider hedras offren för USAs inhumana flyktingpolitik, som de senaste 10 åren skördat mer än 4000 människoliv, bara vid gränsen mot Mexiko (plus ett ansenligt mörkertal)? Vem kommer ihåg de 100 000-tusentals barn och fattiga som dog av sanktionerna mot Irak, eller de som dödades av Sadam när han fortfarande hade USAs stöd? Vem gråter för de 70 000 som dödades av facisterna i El Salvador, där USA spenderade en miljon dollar om dagen i 12 år för att med våld förhindra demokrati? Vem kommer idag ihåg Song My? Vem kommer ihåg att just denna dag, den 11:e september, 1973 utförde Agusto Pinochet (med hjälp av USAs underrättelsetjänst, CIA) en statskupp mot den demokratiskt valda Salvador Allende, som skickade in Chile i långvarigt skräckvälde?
Detta är inte ett anti-amerikanskt inlägg, utan bara en reflektion för att sätta denna dag i ett större perspektiv. USA strävar, och har alltid strävat, efter världsherravälde. Detta är ingen hemlighet eller nyhet. Och den som alltid strävar efter att dominera andra, med alla tänkbara medel, kommer alltid att ha fiender. Fiender som en dag kan bli så fanatiska i sitt hat att de dödar 3000 oskyldiga genom att kapa fyra flygplan och försöker göra så stor skada som möjligt med dessa.
1996 kom en bok ut som fortfarande känns aktuell, "Unravelling global apartheid", av Titus Alexander:
"Liberalization of global finance and trade is increasing economic insecurity and environmental pressures throughout the world. In many countries this is producing a protectionist backlash and ethnic conflict. This has disturbing parallels with the evolution of apartheid in South Africa, which was a response by the European minority to growing economic competition from the African majority. Alexander uses the parallels between apartheid and global inequality to provide a wide range of insights into Western dominance of the global economy and international institutions."
söndag, september 10, 2006
Om världens tillstånd
Jag fick ett tips om av en kompis om en jättebra sida som på ett finurligt sätt visar grafiskt hur världen ser ut, i statitiska termer. För att återknyta till mitt förra inlägg om världens orättvisor kan jag inte låta bli att lägga ut länken här, kolla in och reflektera en stund:
lördag, september 09, 2006
Lek inte med elden!
Idag lyckades jag göra så stark mat att min tunga började blöda. Jag älskar stark mat och tänkte därför att jag skulle använda lite chile habanero.
Det har jag gjort förut, utan större problem. Men nu valde jag att hacka den med kniven istället för att köra i mixern och göra salsa av det. Ren habanero ska man inte leka med. Det är nu 6 timmar sedan jag åt och tungan är fortfarande svullen. Jag tror att Matt Groening hade gjort precis mitt misstag när han kläckte idén till "the guatemalan insanity pepper".
Bilden snodd från Melissa's
Det har jag gjort förut, utan större problem. Men nu valde jag att hacka den med kniven istället för att köra i mixern och göra salsa av det. Ren habanero ska man inte leka med. Det är nu 6 timmar sedan jag åt och tungan är fortfarande svullen. Jag tror att Matt Groening hade gjort precis mitt misstag när han kläckte idén till "the guatemalan insanity pepper".Bilden snodd från Melissa's
fredag, september 08, 2006
Ett förslag
Insprirerad av Johannas senaste inlägg blev jag tvungen att skriva ner lite tankar om politik. Närmare bestämt kring den så kallade invandrarpolitiken och jag har ett förslag som tyvärr inget parti vågar ställa sig bakom (även om enskilda ungdomspoliker säger att de stödjer idén, så länge de inte har någon reell makt):
- Förbehållslös fri invandring.
"Oj", tänker du och sätter kaffet i halsen, "men det går väl inte??". Jag säger "varför inte?". Det demokratiska samhället säger sig stå för öppenhet och människors lika värde. Vi har skrivit på internationella konventioner om mänskliga rättigheter som återigen tar upp människors lika värde. Det är därför föga kontroversiellt att hävda att vi har kommit överens om det är detta som ska gälla. Men hur ser det ut i praktiken?
Vi lever i en värld där cirka 15 % av jordens befolkning äger 80% av jordens tillgångar. Och det är inte svårt att se att dessa 15 % till största del bor i Europa, Nordamerika, Japan och Australien, den så kallade "Västvärlden" (dit Japan brukar räknas när det handlar om ekonomi). Den större delen av världens befolkning bor i resten av världen. Många av dem lever på så extremt små medel att de inte överhuvudtaget kan flytta till rikare områden där arbetstillfällen finns. Och de som kan flytta hindras av migrationslagar, som inte har något annat syfte än att stänga ute människor, på den godtyckliga grunden nationalitet. Existensen av migrationslagar fyller alltså inget annat syfte än att befästa människors olika värde. En spanjor är alltså mer värd än en marrokan, på ingen annan grund än att de är födda på varsin sida om ett litet sund.
Vilken rätt har en stat att bestämma, mot sin egna etiska principer och i strid med undertecknade konventioner, att en människa är mer värd än en annan? Det för mig in på det sociala kontraktet. Tanken att en stat är en stat genom att dess medborgare har kommit överens om vad som gäller inom den egna statens geografiska gränser. Ingen stat är given av Gud, utan har sin enda legitimitet genom att medborgarna accepterar lagarna och spelreglerna för politiken. Om en stat då har rasistiska migrationslagar är det upp till dig och mig att säga ifrån eller acceptera.
Jag tror de flesta vore överens om att det vore befängt om staten skulle bestämma att jag bara fick bosätta mig inom Stockholms län, och ville jag flytta till Göteborg så skulle jag vara tvungen att ansöka om tillstånd. Varför ska det vara någon skillnad om man då vill korsa en nationsgräns? På sätt och vis går vi väl långsamt åt rätt håll: i vasallsamhället fick ingen flytta som de ville inom landet, utom adeln. En bit in på 1900-talet var fortfarande judar begränsade till att bo i vissa städer i Sverige. Nu finns inga sådana lagar kvar för migration inom landet, och det blir rent av lättare att flytta inom EU. Men för att göra det lättare för oss européer att flytta runt, så bygger vi ännu högre murar mot resten av världen. Än mer vill vi befästa att vi är mer värda än dem. De som är utanför och vill komma in.
"Men det skulle väl bli kaos om vi bara öppnade alla gränser helt?", får man höra då. Ja, kanske det skulle bli kaos, men varför? Jo, för att världen har så extrema orättvisor. Att öppna gränserna skulle tvinga Västvärldens regeringar att på allvar se över de orättvisor som vi har skapat. Västvärlden är inte rikare för att vi är duktigare och smartare. Vårt extrema välstånd (eller snarare överflöd) bygger på exploatering, ekonomisk utsugning av den fattiga delen av världen. Vi tror att vi hjälper den fattiga delen av världen genom att ge mindre än 1 % av BNP i bistånd. Problemet är att en stor del av de pengarna går till svenska företag för diverese projekt, som inte alltid gynnar ekonomisk utveckling i landet som sägs vara mottagare. Samtidigt slår vi ut jordbruk genom EUs och USAs subventionssystem. Om vi analyserar pengaflödena i världen är det inte svårt att konstatera att, allt så kallat bistånd till trots, flödar mer pengar från den fattiga världen till den rika, inte tvärtom.
Med öppna gränser, och naturligtvis då inte bara i Sverige, skulle vi vara tvungna att på allvar minska världens fattigdom, på bekostnad av vårt eget överflöd. Det är sorgligt att inte ett enda parti vågar säga det. De som kommer närmast en sådan slutsats är det enda parti som åtminstone insett att världens naturresurser är ändliga och att oändlig ekonomisk tillväxt är en omöjlighet.
Mahatma Gandhi lär ha sagt: "Världens resurser räcker för att tillfredställa allas behov, men inte en enda mans girighet."
- Förbehållslös fri invandring.
"Oj", tänker du och sätter kaffet i halsen, "men det går väl inte??". Jag säger "varför inte?". Det demokratiska samhället säger sig stå för öppenhet och människors lika värde. Vi har skrivit på internationella konventioner om mänskliga rättigheter som återigen tar upp människors lika värde. Det är därför föga kontroversiellt att hävda att vi har kommit överens om det är detta som ska gälla. Men hur ser det ut i praktiken?
Vi lever i en värld där cirka 15 % av jordens befolkning äger 80% av jordens tillgångar. Och det är inte svårt att se att dessa 15 % till största del bor i Europa, Nordamerika, Japan och Australien, den så kallade "Västvärlden" (dit Japan brukar räknas när det handlar om ekonomi). Den större delen av världens befolkning bor i resten av världen. Många av dem lever på så extremt små medel att de inte överhuvudtaget kan flytta till rikare områden där arbetstillfällen finns. Och de som kan flytta hindras av migrationslagar, som inte har något annat syfte än att stänga ute människor, på den godtyckliga grunden nationalitet. Existensen av migrationslagar fyller alltså inget annat syfte än att befästa människors olika värde. En spanjor är alltså mer värd än en marrokan, på ingen annan grund än att de är födda på varsin sida om ett litet sund.
Vilken rätt har en stat att bestämma, mot sin egna etiska principer och i strid med undertecknade konventioner, att en människa är mer värd än en annan? Det för mig in på det sociala kontraktet. Tanken att en stat är en stat genom att dess medborgare har kommit överens om vad som gäller inom den egna statens geografiska gränser. Ingen stat är given av Gud, utan har sin enda legitimitet genom att medborgarna accepterar lagarna och spelreglerna för politiken. Om en stat då har rasistiska migrationslagar är det upp till dig och mig att säga ifrån eller acceptera.
Jag tror de flesta vore överens om att det vore befängt om staten skulle bestämma att jag bara fick bosätta mig inom Stockholms län, och ville jag flytta till Göteborg så skulle jag vara tvungen att ansöka om tillstånd. Varför ska det vara någon skillnad om man då vill korsa en nationsgräns? På sätt och vis går vi väl långsamt åt rätt håll: i vasallsamhället fick ingen flytta som de ville inom landet, utom adeln. En bit in på 1900-talet var fortfarande judar begränsade till att bo i vissa städer i Sverige. Nu finns inga sådana lagar kvar för migration inom landet, och det blir rent av lättare att flytta inom EU. Men för att göra det lättare för oss européer att flytta runt, så bygger vi ännu högre murar mot resten av världen. Än mer vill vi befästa att vi är mer värda än dem. De som är utanför och vill komma in.
"Men det skulle väl bli kaos om vi bara öppnade alla gränser helt?", får man höra då. Ja, kanske det skulle bli kaos, men varför? Jo, för att världen har så extrema orättvisor. Att öppna gränserna skulle tvinga Västvärldens regeringar att på allvar se över de orättvisor som vi har skapat. Västvärlden är inte rikare för att vi är duktigare och smartare. Vårt extrema välstånd (eller snarare överflöd) bygger på exploatering, ekonomisk utsugning av den fattiga delen av världen. Vi tror att vi hjälper den fattiga delen av världen genom att ge mindre än 1 % av BNP i bistånd. Problemet är att en stor del av de pengarna går till svenska företag för diverese projekt, som inte alltid gynnar ekonomisk utveckling i landet som sägs vara mottagare. Samtidigt slår vi ut jordbruk genom EUs och USAs subventionssystem. Om vi analyserar pengaflödena i världen är det inte svårt att konstatera att, allt så kallat bistånd till trots, flödar mer pengar från den fattiga världen till den rika, inte tvärtom.
Med öppna gränser, och naturligtvis då inte bara i Sverige, skulle vi vara tvungna att på allvar minska världens fattigdom, på bekostnad av vårt eget överflöd. Det är sorgligt att inte ett enda parti vågar säga det. De som kommer närmast en sådan slutsats är det enda parti som åtminstone insett att världens naturresurser är ändliga och att oändlig ekonomisk tillväxt är en omöjlighet.
Mahatma Gandhi lär ha sagt: "Världens resurser räcker för att tillfredställa allas behov, men inte en enda mans girighet."
fredag, september 01, 2006
Att träna sitt tålamod
Jag höll på att trilla av stolen av skratt alldeles nyss. Hämtade hem en uppdatering av MSN Messenger varpå den inte ville ansluta sig till internet längre. Jag tänkte att jag för en gång skulle skicka ett litet mail till supporten och se vad som händer. Efter en mycket pedagogisk och bra process för att fylla diverse formulär får jag detta svar (obs, detta är inget skämt!):
"Ditt könummer hos supporten är:1019820997"
Oavsiktlig humor?
"Ditt könummer hos supporten är:1019820997"
Oavsiktlig humor?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
