Skillnaderna visar sig i retoriken

Det blir allt tydligare vad som skiljer de två blocken. Om man analyserar regeringens budget med oppositionens skulle man kunna dra slutsatsen att de egentligen är ganska lika. I siffror räknat är det få procent hit och några andra dit. Båda blocken vill visa att de är ansvarsfulla och föreslår därför reformer i små, försiktiga steg. (Det enda parti som avviker där är bara det lilla högerextrema partiet som i populistisk anda lovar sänkt skatt och mer pengar till allt och alla - utom om du har fel hårfärg eller vänder dig åt sydost ett par gånger om dagen - och visar därmed att de inte har någon aning om någonting, utan bara rider på ett allmänt missnöje, utan egen politik eller förankring i verkligheten.)

De två blocken däremot, de har båda erfarenhet av att regera. Trots att de ekonomiskt inte skiljer så mycket, blir skillnaden allt tydligare nu vad som verkligen skiljer dem åt. Det handlar om prioriteringar, grundade på värderingar och på ideologi. Vi har under en tid gått mot ett två-tredjedelarssamhälle, där den tredjedel som har det sämst får det allt sämre, medan två tredjedelar får det bättre. Vi har ett block som tycker det är bra, och ett annat som tycker det är dåligt och så enkelt är det, faktiskt.

Därmed handlar valet om synen på vad statens uppgift är. Antingen ska staten upprätthålla den rådande ordningen, skydda marknaden och därmed fokusera på att gynna de två tredjedelarna som redan har det bra. Viktigast är att de ska få det bättre och bättre. De som har det sämst får av egen kraft se till att "klättra upp". Eller så ska staten verka som en balanserande motpart till marknaden och se till att de som har det sämst får det lite bättre, genom en solidarisk princip där vi alla bidrar till det gemensamma.

Eftersom vi är vana vid att ha det senare synsättet vid makten, den socialdemokratiska modellen, så tycker de flesta att det ska finnas ett välfärdssamhälle, där ekonomisk köpkraft inte ska vara den avgörande faktorn för dina möjligheter att utbilda dig, ha en god hälsa och få en pension du kan leva på efter ett långt arbetsliv. Alla kan inte ha det lika bra, men alla ska ha rätt till en grundtrygghet. Alla partier säger sig skriva under på det, men har olika modeller för hur det ska bli verklighet.

Det är här skiljelinjen blir tydligare i retoriken nu i sista veckan inför valet. Alliansen talar till dem som har det bra - med andra ord de som är friska och har jobb - och fokuserar därför på siffror och på att lyfta fram personer som de uppfattar att folk i allmänhet gillar (Reinfeldts favoritargument i ekonomisk debatt har varit i stil med "Vill vi ha Borg eller Östros?"). Alliansen undviker att prata ideologi, eftersom deras ideologi inte stämmer överens med den socialdemokratiska retoriken.

De rödgröna talar däremot mer och mer ideologiskt - de talar till dem som har fått det sämre och till dem som har det bra, men som tycker att det är fel att de ska få det ännu bättre på andras bekostnad. Det är naturligtvis inte konstigt att det block som har en ideologi som stämmer överens med sin retorik, också försöker för över debatten på ideologiska värderingar.

Liksom i förra valrörelsen lyser omvärlden med sin frånvaro, och konstigt nog gäller det även klimatfrågan.

Vaga besked bäddar för SD

Nu har även Centerpartiets Maud Olofsson satt ner foten och bestämt och kategoriskt avvisat alternativet att stödja en rödgrön minoritetsregering om inget av blocken får egen majoritet. Det är otänkbart för Maud Olofsson att samarbeta med Vänsterpartiet. Däremot står dörren öppen högerut, inget tydligt ställningstagande mot samarbete med SD, även om Centern liksom övriga alliansen så klart hellre vill ha egen majoritet. Reinfeldts moderata ställningstagande enligt samma linje handlade mer om att blocken ligger fast och att ett av dem ska regera oavsett vad väljarna tycker.

Kristdemokraternas Göran Hägglund har en lite mer naiv tro på att om bara minoritetsregeringens (oavsett färg?) förslag är tillräckligt kloka så kommer oppositionen gå med på dem. Det skulle i så fall vara första gången, men visst, inget är omöjligt. Troligare är dock att ett sådant upplägg ger upphov till ett evigt kohandlande i stora som små frågor, liksom vi hade 1991-1994, då Ny Demokrati hade den roll som Sverigedemokraterna nu riskerar att få.

Från Folkpartiet har jag ännu inte uppfattat något tydligt ställningstagande, men med tanke på att de redan innan valet har plockat upp delar av SDs politik, så tyder väl lite på att de kommer agera annorlunda efter valet. Med andra ord ser det ljust ut för de främlingsfientliga, om vi får en situation där alliansen blir största minoritet och SD kommer över 4%.

Vad händer då om de rödgröna blir största minoritet? De utesluter kategoriskt samarbete med SD, men får samtidigt svårt att locka över Centerpartiet eller Folkpartiet. Nyval? Fyra år med kaos? Eller kan det tvinga fram ett helt nytt tänk, där både SD och V hamnar utanför på varsin kant, vilket skulle kräva att båda blocken splittras? På lokal nivå är den situationen inte främmande, vi har flera "socialmoderata" kommuner och en stor mängd varierande konstellationer. Men på riksdagsnivån är prestigen högre och riskerar att prioriteras framför en konstruktiv och kreativ lösning, med landets och demokratins bästa för ögonen.

Det är väl bara en sak som känns som ganska given - oavsett valutgång kommer SD att gråta ut. Kommer de inte in så är det "valfusk". Kommer de in, men inte får vara med i en majoritetslösning så är det "odemokratiskt utestängande" (även om 4,1% väljarstöd innebär att 95,9% av väljarna faktiskt INTE vill ha deras politik).

Politiska nyord

Eftersom jag gillar att analysera kommunikation så har jag inte kunnat låta bli att märka några nya ord i valrörelsen som syftar mer till att föra fram en politisk åsikt än att beskriva något på ett korrekt sätt. Här är några exempel:

- Pensionärsskatt; den rödgröna oppositionen har hittat på detta ord för att ge sken av att regeringen har höjt skatten för pensionärer, när det i själva verket handlar om att jobbskatteavdraget har gett en sänkt skatt för de som inte är pensionärer (och andra som inte arbetar).

- Ungdomsskatt; regeringens ord för att svara med samma mynt - att ge sken av att de rödgröna vill påföra ungdomar en extra skatt, när det i själva verket handlar om att avskaffa regeringens subventionering av halva arbetsgivaravgiften för anställda ungdomar (alltså återställa en gemensam arbetsgivaravgift för alla anställda), och ersätta subventionen mot ett avdrag för det företag som nyanställer ungdomar.

- Oenighet; inget nytt ord, men det har fått en utökad betydelse i och med att blockpolitiken blivit upphöjd till oantastlig norm. Någon har bestämt att det bara får finnas två alternativ i svensk politik, och alla åsikter som partierna för fram som avviker från blocköverenskommelser ska utmålas som oenigheter eller splittring, istället för att kalla det för profilering och för att väljarna skulle kunna påverka den politiska riktningen i mer än två på förhand bestämda riktningar.

SD och TV4

- Det var ju med flit, TV4 gick in i vår fälla. Den var provokativ. Vi gjorde det för att chocka. Tas den upp av TV4 då tittar 250 till 300 tusen på den, nu kan du hitta den överallt på nätet och vi uppskattar att tre miljoner har tittat på den.
Den har ju fått ganska mycket kritik också?
- Ja, men och? Det spelar ingen roll vad vi hade gjort, så hade vi fått kritik. Vi var ute efter att provocera och TV4 knallade rakt in i fällan. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss allihop. Vi sparade pengarna och så fick vi ännu större reklam.
Så ni står inte för budskapet i filmen och att ställa invandrare mot pensionärer?
- Jo, men det här var ju överdrivet, vi överdrev med flit.

Så säger en lokal företrädare för Sverigedemokraterna när jag stannar till vid en av deras valstugor. Det är knappast någon nyhet, och de flesta verkar vara på det klara med att det handlade om en kupp för att få gratisreklam med hjälp av en provokation. Det kvarstår dock en fråga och en slutsats.

Slutsatsen är att Sverigedemokraterna inte är det anständiga demokratiska parti som man ibland vill ge sken av, utan fortfarande är ett rasistiskt parti som gärna tar till en retorik som starkt bär drag av nazistisk och fascistisk propaganda. Valfilmen kan ses mot bakgrund av ett av de mest klassiska citaten av Adolf Hitler: "Gör lögnen stor, gör den enkel, fortsätt berätta den och så småningom kommer de att tro på den".

Frågan är hur ett rutinerat och etablerat mediaföretag som TV4 så lätt "knallade rakt in i fällan" (och fortsätter att göra det)?

Idag börjar valet

Förtidsröstningen börjar idag och med den kommer valkampanjerna bli mer intensiva. Vi kommer också få höra vissa partier beklaga sig över att de blir orättvist behandlade i röstningslokalerna med utplaceringen av röstsedlar. JO har därför bestämt att alla röstningslokaler och vallokaler måste följa en viss ordning för att vi ska vara säkra på att alla partier behandlas på samma sätt överallt.

1) Röstmottagarna kommer, liksom tidigare, vara skyldiga att sätta ut röstsedlar, i alfabetisk ordning, för de partier som i förra riksdagsvalet fått minst 1% av rösterna. För lokala partier gäller att de ska ha minst ett mandat i kommunfullmäktige. Övriga partier får själva överlämna röstsedlar till röstningslokalerna.

2) Partierna ansvarar för att förse röstningslokalerna med nya röstsedlar om de skulle ta slut.

3) Nytt är att röstmottagarna ska ansvara helt och hållet för uppsättningen av röstsedlar, för alla partier. Alltså även de partier som inte uppfyller kraven i punkt 1. Partierna får alltså inte gå in och sätta upp röstsedlar själva, om det inte sker under uppsyn av en röstmottagare.

Den sista punkten har kommit till för att undvika det fusk som förekommit där partirepresentanter och partisympatisörer på olika sätt saboterat för andra partier genom att ta bort röstsedlar eller dölja dem bakom det egna partiets sedlar. Om någon lägger märke till att en röstningslokal inte följer dessa regler bör man rapportera det till den lokala valnämnden i varje kommun.