Var är omvärlden?

Då var valkampanjerna officiellt avslutade, på söndag ska de få sin dom. Även om jag bestämt mig för länge sen för egen del har jag med stort intresse kollat på både TV4 och SVTs slutdebatter. Mellan tjuvnyp och floskler har en del intressanta ståndpunkter ändå kommit fram, även om jag är besviken på hur liten del av diskussionen som bestått av verkligt intressanta argument. Mestadels handlar det om vem som kan säga ingenting på stiligast sätt, eller dra sina mantran som vi matats med via tidigare debatter och reklamkampanjer.

För de, som liksom jag själv, är speciellt intresserade av utrikespolitiken har det dessutom varit ovanligt fattigt. Bara för att ta en snabbanalys av slutanförandena i dagens SVT-debatt:
- Från inget av de borgeliga partierna sas det ett enda ord om utrikespolitiken.
- Göran Persson (s) fick iallafall med ordet omvärld, men jag förstod inte riktigt vad han ville få sagt med det, det var något luddigt om solidaritet.
- Lars Ohly (s) pratade i stort sett uteslutande om det produktiva med rättvisa och solidaritet, och fick med att det även gäller solidaritet med vår omvärld.
- Peter Eriksson (mp) tog upp tre punkter med tydlig global anknytning: flyktingbarn, globala klimatförändringar, solidaritet med de fattigaste länderna.

Slutanförandena är naturligtvis bara en väldigt liten del av partiernas budskap, men det kan ändå vara en liten fingervisning om hur partiernas företrädare väljer att prioritera när de ska sammanfatta sin politik på två minuter. Mest oroad blir jag naturligtvis av den borgeliga alliansen, som inte nämner omvärlden med ett enda ord. Dessutom var det uppenbart att de ville uppträda med enad front och därför hade samordnat sina slutanförande så att varje parti lyfte fram just sina profilfrågor. Att det då ändå inte fick plats ett enda ord om vår omvärld är oroande. Vad betyder det? Har de en utrikespolitik som de inte vill att vi ska känna till? Eller har de helt enkelt glömt bort att Sverige är en ganska liten del av världen?

Dessutom klingar det lite illa med Centerpartiets valaffisch där Maud Olofsson utnämner sig till världsmedborgare. Vad ville hon och hennes parti säga med det? Vad är en världsmedborgare som inte höjer blicken över nationsgränsen? Kanske fick hon bara en minneslucka under debatten och glömde bort omvärlden. Eller var det bara ett ord som lät snyggt?

Vad gäller den extremt korta del av debatten som skulle tillägnas utrikespolitiken stod Fredrik Reinfeldt för det mest intressanta argumentet, då han sa att man i biståndsfrågor borde prata om innehåll istället för storlek. Helt rätt! Betyder det att moderaterna insett att biståndet borde inrikta sig på verklig fattigdomsbekämpning istället för att stoppas i fickorna på svenska storföretag? Eller är det bara ett sätt att motivera en sänkning av Sveriges bistånd? Det fick vi inte svar på, men om högeralliansen vinner får vi väl det snart. Peter Eriksson stod för en klockren analys då han påpekade något pinsamt uppenbart: att en verkligt solidarisk utrikespolitik borde innebära att mer pengar ska gå från de rika länderna till de fattiga, än tvärtom. Kan han få med socialdemokraterna på det?