Anfallet på New York kan inte rättfärdigas i moraliska termer, naturligtvis inte. Men det finns en annan sida av historien. Historien skrivs som bekant av den segrande parten, vilket i den västerländska samtidshistorien just nu är USA och dess allierade. Och det är just därför som denna händelse beskrivs som den görs. Som en otroligt stor tragedi som förändrat världen och historien för alltid.
Även om attacken naturligtvis var en stor tragedi för de som drabbades, så måste det ändå kunna sättas in i en större kontext. Attacken var en motreaktion, och med det menar jag inte att "USA får skylla sig själva", eller något liknande. Men faktum är att USA med dess allierade (däribland Sverige genom sin vapenexport) länge har bedrivit ett krig mot resten av världen. Ett lågintensivt krig med inte bara militära medel, utan även med politiska och ekonomiska.
Med vilka tysta minuter och minneshögtider hedras offren för USAs inhumana flyktingpolitik, som de senaste 10 åren skördat mer än 4000 människoliv, bara vid gränsen mot Mexiko (plus ett ansenligt mörkertal)? Vem kommer ihåg de 100 000-tusentals barn och fattiga som dog av sanktionerna mot Irak, eller de som dödades av Sadam när han fortfarande hade USAs stöd? Vem gråter för de 70 000 som dödades av facisterna i El Salvador, där USA spenderade en miljon dollar om dagen i 12 år för att med våld förhindra demokrati? Vem kommer idag ihåg Song My? Vem kommer ihåg att just denna dag, den 11:e september, 1973 utförde Agusto Pinochet (med hjälp av USAs underrättelsetjänst, CIA) en statskupp mot den demokratiskt valda Salvador Allende, som skickade in Chile i långvarigt skräckvälde?
Detta är inte ett anti-amerikanskt inlägg, utan bara en reflektion för att sätta denna dag i ett större perspektiv. USA strävar, och har alltid strävat, efter världsherravälde. Detta är ingen hemlighet eller nyhet. Och den som alltid strävar efter att dominera andra, med alla tänkbara medel, kommer alltid att ha fiender. Fiender som en dag kan bli så fanatiska i sitt hat att de dödar 3000 oskyldiga genom att kapa fyra flygplan och försöker göra så stor skada som möjligt med dessa.
1996 kom en bok ut som fortfarande känns aktuell, "Unravelling global apartheid", av Titus Alexander:
"Liberalization of global finance and trade is increasing economic insecurity and environmental pressures throughout the world. In many countries this is producing a protectionist backlash and ethnic conflict. This has disturbing parallels with the evolution of apartheid in South Africa, which was a response by the European minority to growing economic competition from the African majority. Alexander uses the parallels between apartheid and global inequality to provide a wide range of insights into Western dominance of the global economy and international institutions."
3 kommentarer:
Helt klart. Det är jättehemskt det som hände den 11 september 2001 i USA. Verkligen. Men man minns inte allt annat. Allt som USA ställt till med. Detta har dock inget med offren från 11/9-01 att göra, så klart man kan hålla tyst minut för dem och sörja dem. Däremot är det ingen som tar upp allt annat, eftersom hela världen "måste" stå bakom USA.
Jag tänker mycket på Anna Lindh också...
Det är precis så här jag tänker, men du klär det så bra i ord. Jag vill inte på något sätt förminska tragedin för de drabbade i USA, men proportionerna blir så sneda i nyhetsrapporteringen och det gör mig förbannad.
barajagJohanna: Ja visst kan man tänka på offren i den attacken, de kan ju knappast hållas ansvariga för USAs utrikespolitik de senaste 150 åren. Oskyldiga är de som drabbas i alla krig, oavsett om det sker i "demokratins namn" eller av "terrorister".
Pumansdotter: Tack.
Skicka en kommentar