Snurrigt surr om framtiden

Ska jag skriva en blogg? Uppenbarligen finns tanken där, om du nu kan läsa detta. Det händer mycket just nu, men frågan är om jag ska skriva ner allt så här offentligt eller inte. Men ok, jag gör ett försök, kanske blir det massa inlägg till slut, eller kanske bara detta och sen inget mer.

Snart är nuvarande jobbet slut, så det mesta handlar om jakten på något nytt. Nytt jobb, ny bostad, nya vänner. Nytt liv. Igen.

Lite spridda planer:
- Förverkliga frilansdrömmen.
- Skaffa ett, som farfar skulle uttrycka det, "riktigt" jobb.
- Flytta tillbaka till Latinamerika
- Flytta tillbaka till Stockholm
- För en gångs skull bli kvar någonstans?
- Testa något helt nytt. Igen.

Planerna går inte alla att förena, som kanske syns. Många frågor, inga svar. Kanske ska jag bara se till att slänga ut så många krokar som möjligt i möjligheternas hav och se vilken fisk som nappar?

Just nu sitter jag på redaktionen här i Karlstad, har egentligen slutat men vill inte gå hem än. Rensa huvudet på lite tankar först. Borde skriva några tusen jobbansökningar, men just nu finns det egentligen bara fem jobb som jag faktiskt skulle vilja ha, och ett av dem har jag redan sökt. Imorgon söker jag de andra. Mañana.

Nu får jag utfärda klysch-varning, men det var faktiskt enklare förr. Då var det bara rädda världen som gällde, men nu när 30-sträcket närmar sig börjar folk tycka att man ska ha uppnått saker. Och vare sig jag vill det eller inte blir jag påverkad och börjar tycka detsamma. Lite grann. Men jag kanske har det? Få se nu, jag är snart utan jobb, har inga sparade tillgångar att tala om, singel, mer eller mindre rotlös.

Men, jag är lycklig. Räknas inte det lite grann? Jag har ju också jobbat med många olika saker, bott på många platser, provat mig fram, testat, brytit upp igen, testat på nytt, läst lagom många poäng på universitetet, skaffat mig en yrkesutbildning och jag vet att jag aldrig behöver svälta, om jag inte väljer det själv. Det är väl kanske inte så illa pinkat?

Eller är denna inre utvecklig bara bortkastad tid som borde ha lagts på att skaffa villa, vovve och volvo? Nej, självklart inte. Allt fler vänner har gift sig och/eller skaffar barn och visst kan jag bli lite avundsjuk på allt det fina som det innebär. Samtidigt säger de att de är avundsjuka på mig som har rest och sett så mycket, bla bla. Kanske handlar det bara om att vilja ha det man inte har? Det är inte så enkelt heller. Visst vill jag ha flera saker som jag inte har, men i grund och botten tror jag att den största förtjänsten med allt det som jag levt, är en förnöjsamhet, att vara tillfreds med den jag är och vill vara. Måhända att det är en kringflackande vagabond jag ska vara.