Människor är, liksom de allra flesta primater (om inte alla?), flockdjur. Vi har starka sociala konventioner som vi förväntas följa och jag undrar om inte allt avvikande beteende anses som hotfullt mot den egna gruppen. Kanske är det därför vi känner oss obekväma, eller rent av hotade, av olikheter. Är det därför personer blir intoleranta? Oavsett om det handlar om islamofobi, homofobi eller att bara hacka ner på den som inte vill äta gris.
Detta fick mig att fundera på mobbningsbeteende. Nu kanske jag blir betydligt mer provocerande än i förra inlägget, men kan det vara så att mobbningsbeteende i grund och botten är ett högst naturligt, mänskligt flockdjursbeteende? Hur förklarar vi annars att så vitt skilda fenomen som masspsykosens Nazi-Tyskland till att mobbning försegår på varenda skolgård i Sverige, i grund och botten har vissa liknande drag? Nämligen att den som på minsta sätt avviker från uniformen ska attackeras, må det vara med förintelseläger eller genom att alltid väljas sist till fotbollsmatchen på skollunchen.
Nu, innan ni sätter kaffet i vrångstrupen, är det kanske på plats att påpeka att jag inte på något sätt menar att det är lika allvarligt att ställa korkade frågor till en vegetarian som att skylla alla världens problem på en etnisk/religiös grupp. Det handlar inte om det. Det handlar om en ytterst spekulativ och ovetenskaplig fundering kring människans rädsla för det avvikande och okända. Bli gärna provocerad, men läs mig inte som Fan läser Bibeln.
Om jag då säger att mobbningsbeteende är något i grunden naturligt, betyder det att det är något bra? Eller något som vi åtmistone får acceptera? Nej! Om flockmentalitetens rädsla för det avvikande skulle fått styra skulle vi väl ha stannat i havet. Alltså, utveckling bygger drivs på av att nya vägar testas, ibland med dåligt resultat och ibland med lyckat. Alltså, behöver vi bryta normer och konventioner för att utveckling ska ske. Det kräver också personer som vågar vara annorlunda, även om det betyder att de blir bespottade av sin samtida omvärld. Copernicus var inte poppis i sin historiska kontext, men idag skrattar vi ju åt personer som INTE tror att jorden kretsar kring solen.
bild från Wikipedia
5 kommentarer:
Det är ju också en idé, som säkert stämmer. Människor bli ju utfrågade/uttittade när de är annorlunda, nästan vad det än gäller. Gud, vad vi människor är trångsynta ibland!
Fast det är ju ibland en hårfin gräns mellan att vara frågvis och bara genuint intresserad av något som är annorlunda. Veganen/buddhisten/steppdansören
som fått besvara samma frågor tusen gånger kan ju lätt uppfatta en person som provocerande frågvis trots att bordsgrannen kanske bara är seriöst fascinerad över att träffa på en livs levande vegetarian/buddhist/steppdansör. Se'n att själva frågan blir ett klumpigt formulerat "Men fååååååår du verkligen i dig allt du behöver" eller "Går inte fötterna sönder av stepdans" måste ju inte automatiskt tyda på djupt rotad xenofobi och ett allmänt hat mot oliktänkande.
Jag undrar om Copernicus blev sur varje gång hans bordsgrannar drog up den gamla trista jord-runt-sol diskussionen. :-)
leino: Ja, förmodligen kan det vara så. Men jag ville provocera lite. ;-)
Jag tror Copernicus blev surare av de där tröttsamma banbullorna och hoten om diverse straff för sitt kätteri... Jag undrar om han ens hade några bordsgrannar? Var han inte lite kufisk?
Jag ska bli kuf när jag blir stor.
Skicka en kommentar