"Hej, det här är NN från Torsby och jag ville bara säga att man mår så dåligt av att höra att ni inte lär er korrekt svenska i skolorna nuförtiden!"
Det här var en lyssnarreaktion på min näst sista nyhetssändning idag. Jag hade i väderleksrapporten råkat säga "i norra länet". Detta orsakade det förmodligen alldeles outhärdliga obehaget hos denna lyssnare. På korrekt svenska borde jag ha sagt något av följande alternativ:
- "i norra delen av länet"
- "i norra Värmland"
- "i norra länsdelen"
Naturligtvis har lyssnaren helt rätt. Mitt slarviga "i norra länet" syftar semantiskt på Dalarna (eftersom nyheterna gällde Värmland), enligt honom. Och det hade han väl en poäng med också.
Jag tycker det är roligt att folk bryr sig om sådant. Det kanske låter löjligt att någon ska sitta och reta upp sig på en sådan detalj, men det visar att språket verkligen är något viktigt för oss. Det absolut vanligaste lyssnarklagomålet på radion är just att någon uttalat ett ortsnamn fel. Det låter kanske galet, men så är det. Det handlar om identitet. Vi definieras av både oss själva och andra utifrån vårt språk.
Inom språkfilosofin har de en alldeles egen "hönan eller ägget": Utvecklades det mänskliga språket tack vare vår intelligens, eller utvecklades intelligensen tack vare vårt språk?
Sug på den.
torsdag, augusti 10, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag hörde en intressant teori om att språket kanske utvecklades pga av att vi gillar musik. Alltså sjöng människan långt innan hon kunde prata. Personligen gissar jag på något jojkliknande.
Inget svar på din fråga, men när du skriver om identitet kom jag att tänka på det här med att stava utländska namn rätt. Alldeles för ofta ser man ett och samma namn stavat på två eller till och med tre olika sätt i samma tidningsartikel. Jag kan irritera mig på att man inte tar reda på ordentligt hur folk stavar och är konsekvent framför allt. Slarvigt och nonchalant!
Skicka en kommentar