Alla älskar vi Storebror

Jag hade tänkt att undvika politiskt raljerande i den här bloggen, men idag blev jag lite upprörd. Det var ett inslag på TV4 Stockholm om nya förslag om kameraövervakning i till exempel köpcentra. Där satt en folkpartist och en socialdemokratisk statssekreterare och sjöng i kör om att "vi måste flytta fram positionerna". Det enda de inte var överens om var vem som ville satsa mest på fler poliser och kameror. Dessutom hade de en enkät från ett köpcenter där ALLA intervjuade var positiva till förslaget: "den som har rent mjöl i påsen behöver ju inte vara orolig", sa två av dem. Jag blir mörkrädd. Hur kan vi så lättvindigt och ogenomtänkt acceptera att vår demokrati bit för bit ska nedmonteras för att "öka säkerheten"? Om Bodströmianerna får fortsätta att härja fritt i världen kommer vi väl snart leva som människorna i Matrix, innan de tagit det röda pillret. Var och en instängd i varsin liten puppa där lagom mängd näringsämnen tillförs via en slang. Det vore säkert och tryggt. Men inte vore det ett liv värt att leva!

Ja, det är en gigantisk överdrift, jag vet. Men var ska vi dra gränsen? I Storbritannien finns bostadsområden där man inte kan gå från lägenheten till tvättstugan utan att filmas, är det eftersträvansvärt? Säkerhet och trygghet ska byggas från grunden, det handlar om att förebygga grogrunder för brott. Kameraivrarna och polisdyrkarna verkar tro att vissa personer är genetiskt förprogrammerade att begå brott och därmed behöver man bara hålla dem i schack för att alla andra, goda människor, ska leva tryggt och gott med sitt rena mjöl i påsen. Det är att blunda för verkligheten, att vi alla har goda och onda sidor inom oss och att det är en ofantlig mängd yttre och inre faktorer som avgör vilka sidor av oss som vi utvecklar mest. Därmed inte sagt att vi inte har nåt val, för i grund och botten tror jag att det fria valet är den enskilt viktigaste av dessa faktorer. Men ingen föds till brottsling, ingen föds till helgon.

Bild lånad från SKB