Det blåser kallt på toppen

Stackars Fredrik Reinfeldt. Han verkar ha utsett lite väl många fusknissar till ministrar. Men vad beror det på att det stormar som aldrig förr kring en ny regering? Fuskar borgare mer än sossar? Eller har granskningen varit hårdare? Eller har Göran Persson varit skickligare än Reinfeldt att portionera ut skandalerna över längre tid?

I någon politisk krönika när det stormade kring någon av socialdemokraternas många "skandalministrar" fördes idén fram att Göran Persson medvetet valde ut några skandalbenägna ministrar för att på så vis stärka sin egen makt på bekostnad av regeringskollektivet. Om det stämmer kanske vi ska se uppskattade till Reinfeldts ovilja eller oförmåga att ta till detta machiavelliska maktknep.

Eller kan det vara så att den nyliberala ideologin inbjuder till skattefusk och vägran att betala tv-licensen kan rent av ses som en medveten politisk handling? Den nya moderata statssekreteraren gav öppet uttryck för just detta, att hans licensslarv inte var slarv utan politiskt motstånd, trots att han nu motvilligt anmält tv-innehav. Fast en poäng med civil olydnad har ju varit att man ska stå för sitt brott, inte smita undan. Alla argument om att man inte gillar programmen eller att man är motståndare till licenssystemet väger därmed väldigt lätt politiskt.

Jag har nog inga svar på mina egna frågor. Men av någon anledning är jag inte heller särskillt förvånad. Detta kanske är just vad man får när man försöker (och lyckas) sälja gammal (o)hederlig högerpolitik med välpolerad vänsterretorik?

När nu Reinfeldt drar fram några "hemliga band" om tsunamin är det bara dra en lätt suck, han skulle lika gärna skriva "PR-trick" i pannan.