Kaffekoppen och royal public service

Det första som diskuterades på min journalistutbildning var det journalistiska förhållningssättet - alltså hur en journalist ska vara och förhålla sig till sin egen yrkesroll. Det handlar, grovt förkortat, om kritiskt tänkande, journalistisk integritet och självständighet. För att förtydliga detta förhållningssätt berättade läraren om en kaffekopp hon hade tagit emot som gåva från ett företag i samband med ett reportage. Det var en mycket fin kaffekopp och artikeln blev tämligen välvillig. Därför hade hon sparat kaffekoppen på sitt arbetsbord för att påminna sig om att aldrig mer ta emot gåvor när hon utövade sin yrkesroll som journalist - en påminnelse om att hon i all naivitet hade låtit sig bli "mutad".

Jag vet inte om anekdoten var sann eller bara ett sätt för läraren att förklara det dilemma som journalister ställs inför väldigt ofta. Hur ofta får jag inte höra fraser som börjar med "Jamen, du som är journalist, du kan väl...?" Men svaret är nej. Att leva med ett journalistiskt förhållningssätt innebär att man inte vill vara megafon åt andras särintressen. Däremot tror jag att det inte är nödvändigt att vara journalist från examen till dödsbädden - jag kan mycket väl tänka mig att ägna mig åt saker som går direkt emot det journalistiska förhållningssättet under en tid. Det kan vara ett bra sätt att vidga sina vyer och få nya erfarenheter, men då kan jag inte ägna mig åt journalistiken parallellt. Det finns, till exempel, gott om exempel på journalister som blir politiker och politiker som blir journalister. Men få skulle nog ta en journalist på allvar om han/hon samtidigt är politiker. Samma sak gäller naturligtvis i relationen med andra makthavare som kan leda till att den journalistiska självständigheten och integriteten kan ifrågasättas.

Att jag kom att tänka på kaffekoppen nu, beror på den totalt oproportionella rapporteringen kring ett visst bröllop. Jag tror inte att det är helt orimligt att gissa att det finns ett visst samband mellan rapporteringens omfattning och innehåll, och det faktum att såväl ledningen för medieföretagen, public service inkluderat, som enskilda tongivande journalister har fått vara med som hedersgäster vid diverse bjudningar, påkostade hyllningskonserter och andra festligheter.

Säkerligen finns från medieföretagen redan färdiga standardsvar på denna kritik, och ordet "allmänintresse" kommer förekomma flitigt. Men motiverar allmänintresset verkligen att till exempel Rapports 23.15-sändning i går bestod av; sju minuter bröllop, mindre än en minut Fotbolls-VM, cirka en minut av ett repriserat nyhetsinslag från morgonen och resterande två minuter väder? Samtidigt pågick SVTs maratonsändning från bröllopet i grannkanalen, och naturligtvis även i konkurrenten TV4 och i Sveriges Radio P4.